En förbjuden romans del 32

Justin
Plötsligt ringde telefonen igen och jag slog snabbt upp den.
- Rasmus?
- Patrik.
Jag försökte förgäves komma på vem det var jag talade med, men jag kände ingen Patrik.
- Vem är du?
- Jag skriver en krönika i new york times. Du kanske har hört om mig?
- Elak-Patrik?
Han skrattade och jag kände hur färgen försvann ur mitt ansikte. Elakpatrik var den elakaste krönikören i hela amerika och mest av allt älskade han att skriva om musiker han inte ansåg levde upp till hans höga standard. En gång hade han skrivit en krönika så elak att den drev Rebecca Black till att försöka ta livet av sig, och jag var en återkommande måltavla.
- Vad vill du mig?
- Jag sitter här med din laptop..
- Så den överlevde fallet? Skitsamma, du kommer inte åt ett skit utan lösenord.
- Alla med lite insyn i popvärlden vet att du älskar katter.. och Rasmus? Kom igen justin.
Jag svalde hårt.
- Vad har du hittat.
- Tjaa, sa han och drog ut på det. Det finns en väldigt spännande film på dig och en flicka i ett hotellrum..
Jag skrattade hårt. Han lät mesigare än hans hårda yttre vittnade om.
- Du inser att både jag och flickan är minderåriga va? Säljer du den så gör du dig skyldig till en rad barnpornografibrott.
Jag försökte låta tuff, men var osäker på om det lyckades. Fan, varför hade jag sparat den där filmen? Jag tände inte ens på tjejer. 
- skitsamma, jag har inte ens nämt det bästa än..
Plötsligt slogs dörren upp och scooter kom fram rusande till mig. Han slog mobilen ur handen på mig och tryckte upp mig mot väggen.
- FATTAR DU VAD DU HAR GJORT?!
- Scooter, vad är det?
Jag kände skräcken komma krypande. Det brutna benet gjorde ont och det värkte i ryggen av hur hårt han tryckt upp mig.
- Du har förstört allting, väste han och knäade mig i skrevet. Alla miljontals flickfans, borta. Sådär bara.

Patrik
Jag hörde justin skrika och lyssnade förundrat på medan Scooter misshandlade honom. Det bästa jag hade, mitt stora scoop, hade plötsligt förvandlats till det näst bästa. Jag kontrolerade igen att mobilen spelade in samtalet och skrattade lyckligt. Min tid som krönikör var över, nu skulle jag äntligen ses som en riktig reporter.

Justin.
Jag rörde om i min varma choklad och stirrade ut över folksamlingen på fiket. Usher rättade till min keps så att ingen skulle känna igen mig.
- Oroa dig inte, Justin, jag ska inte låta honom röra dig igen.
- Lovar du?
- Skojar du eller, du är ju mah man!
Jag log och kände hur det spände i den spruckna läppen. Usher hade kommit tillslut och räddat mig från scooter, sedan hade han smugglat ut mig bakvägen från hotellet.
- Tack Bro, svarade jag.

När chokladen var slut tog jag upp min iphone och gick in på facebook. Det hade kommit upp en hel del nya grupper om mig. "Vi som visste hela tiden att justin är bög", " Vi som hatar Rasmus för att han stal våran Justin","Vi som älskar Biber oavsätt läggning", den tredje gjorde mig tårögd. Tänk att det fortfarande fanns folk som brydde sig om mig. Jag skrollade vidare och hittade ännu en: "Vi som äntligen har en chans på justin - endast för killar". Usher såg den sista och skrattade.
- Tjejfansen kanske gråter, men du har i alla fall gjort ett gäng bögar väldigt lyckliga.
- Jag skiter i dem, jag bryr mig bara om Rasmus.
Sedan loggade jag in på twitter och skrev ett kort medelande.
"Älskar er fans, tack för erat stöd. Rasmus, jag kommer alltid att älska dig."
Kanske skulle Rasmus se medelandet och höra av sig. Jag tittade upp från telefonen och såg att Usher stirrade på något på andra sidan gatan. Medan vi suttit på fiket hade natten övergått till morgon och tidningsleverantörerna hade satt upp dagens löpsedlar utanför kiosken. Chockat stirrade jag på rubriken.
"Justin kommer ut som bög
- Misshandlas av Manegern."

- Hur, mumlade usher förvånat.
- Elak-Patrik...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0