justinbnovell

Justin

Justin

Julia drog fram sin Iphone och tryckte på en app i högra hörnet.

- Jag har gömt en spårsändare i Rasmus öra, den borde fungera... den fungerade i söndags i alla fall.

- Du är ju helt...

- ...fantastisk, jag vet.

- Jag täkte snarare säga...

- Kolla, jag hittade honom!

- .. Galen

Jag tittade ner mot telefonen och såg en karta.

- Han är bara något kvarter här ifrån! kom, skynda dig.

 

Julia

Justin hjälpte mig över muren till behandlingshemmet, äntligen hade jag fått min chans att rymma. Jag sneglade ner på kartan och kände hur det pirrade i bröstet, åh Rasmus, snart skulle vi vara tillsammans igen.

 

Rasmus

Jag vaknade av att någon vaggade mig sakta i famnen. Sedan kände jag doften och hörde den finaste av sångröster.

- Hur hittade ni mig?

- Älskling, du lever, utbrast Justin. Jag trodde du var..

- Nej, jag mår, okej.

- Snälla var inte arg på mig.

- Varför skulle jag vara det?

Det snurrade i huvudet, jag hade svårt att minnas vad som hade hänt. Julia tog tag i min arm och tillsammans lyfte de mig upp.

- Kom igen nu, någon kan komma!

 

Justin

Jag hjälpte Rasmus in i bilen och vände mig sedan mot Julia.

- Klarar du dig tillbaka till hemmet själv?

- Absolut, ingen fara.

- Tack för hjälpen.

- Jag gjorde det inte för din skull.

- Du borde verkligen radera den där appen.

Hon skrattade bara och vände sig sedan om. Jag klev in i bilen och Jennie började köra.

- Var ska vi?

- Hem till Rasmus.

Jag såg att han hade somnat så jag la armarna om honom och började sjunga igen.

"Just shout whenever, and I'll be there"

 

När vi var framme var Rasmus föräldrar inte hemma så jag bar upp honom på hans rum så länge. Jag öppnade hans laptop och twittrade snabbt. "Rasmus är tillbaka, tack för erat stöd. Xoxo" sedan loggade jag in på hans twitter och skrev samma sak där. Jag såg att han hade fått många fler följare sedan jag berättat om oss.

 

Plötsligt ringde telefonen.

- Hallå?

- Justin, mannen!

- Ryan?! Hur är det?

- Jag har försökt ringa dig, men du har inte svarat.

- Det, har varit rätt mycket nu..

Det blev tyst i luren och jag kollade snabbt om jag hade täckning.

- Är du kvar?

- Varför har du aldrig talat om att du...du vet?

- Att jag är bög?

- Mm..

- Jag vet inte, jag tror aldrig jag riktigt fattade.. innan Rasmus.

- Åh..

Jag log och kände hur jag rodnade där jag satt.

- Han är så himla fin, du kan inte fatta!

Det blev tyst igen.

- Hallå?

- Vi borde ses snart, det var ett tag sedan.

- Absolut.

- Kanske gå på Bio eller, aa, jag vet inte..

- Eller spela basket?

- mm, eller så kan jag bjuda dig på middag eller något?

- Det är chill mannen, det är inte precis så att jag har dåligt med pengar.

- Men jag vill bjuda dig..

Det blev tyst igen, och sedan fortsatte han.

- ..du vet, det är sånt vänner gör.

- okej, det är dina pengar. Men jag måste gå nu.

- Okej, älskar dig.

- Älskar dig med mannen, och tack.

 

När jag lagt på gick jag in på Meanp.com för att se om Patrik skrivit något nytt. Han brukade uppdatera sidan med jämna mellanrum när han hittade något nytt om mig på datorn. Jag stirrade arg på hans profilbild och hörde sedan hur Rasmus skrek i bakgrunden.

- Det är han.

 

Justin

-Hej Justin, hörde jag Bambi viska.
-Bambi? Varför ringer du? Är Rasmus hos dig?
-Nej? va? Har något hänt?
- Han har inte hört av sig, han bara försvann!
- Men, du berättade ju för alla! Borde Han inte vara glad?
- Jo, det tycker jag att han borde vara, sa jag med tårar i rösten.
- Har du lust att ta en sväng förbi mitt behandlingshem?
- Ehh, visst, svarade jag tveksamt.Jag ville ju inte träffa henne, det viktiga var Rasmus. Men ibland måste man göra sånt man inte vill.

Jag tog en taxi ut mot landet till behandlingshemmet där Bambi bodde för tillfället.
Det var ett stort grått stenhus med stora träd lutandes mot de stora fängslande väggarna.
Jag gick mot den stora dörren som satt mitt på huset. Dörren öppnades mot ett stort rum, en reception. Det satt en kvinna där vid skrivbordet och pratade i telefon.
-Hej ursäkta jag letar efter Bamb.. eh Julia, stammade jag fram.
-Florél?
-Ja precis!
- Om du går ut genom dörren till vänster så kommer du komma till en korridor, första dörren till höger, sa hon utan att ens titta på mig.
- Tack.

Jag följde hennes vägbeskrivning och kom fram till hennes rum. Jag stod utanför ett tag och samlade mina tankar. Vad gjorde jag här? Vad ville hon?
Jag knackade på dörren tre gånger och ett blygt "kom in" hördes från insidan. Jag öppnade dörren och fann Bambi sittandes på sängen i ett vitt linne och ett par förstora trosor.
-Åh Justin! Skrek hon och sprang upp från sängen och gav mig en kram. Jag kände mig obekväm med hennes ärrade kropp så naken.
- Ville du något speciellt? Frågade jag blygt.
-Ja! Kom vi tar en promenad!
-Ska du gå ut så lättklädd?
-Oj haha, jag glömde! Fnissade hon fram och tog en tunn klänning och slängde över sig.

Det fanns en stor park på behandlingshemmet, antagligen för att patienterna ska finna en plats där de kan känna ro.
Vi gick tvärs över parken i tystnad och hennes svaga rådjursben glänste i solen.
- Som du vet så är vi inte direkt vänner, sa bambi och log mot mig.
- Nee, jag vet det. Svarade jag och försökte att undvika hennes blick.
- Jag vet något om Rasmus som kan hjälpa dig.







Har någon nån idé om vad som skulle kunna hända?

Patrik

Justin
Plötsligt ringde telefonen igen och jag slog snabbt upp den.
- Rasmus?
- Patrik.
Jag försökte förgäves komma på vem det var jag talade med, men jag kände ingen Patrik.
- Vem är du?
- Jag skriver en krönika i new york times. Du kanske har hört om mig?
- Elak-Patrik?
Han skrattade och jag kände hur färgen försvann ur mitt ansikte. Elakpatrik var den elakaste krönikören i hela amerika och mest av allt älskade han att skriva om musiker han inte ansåg levde upp till hans höga standard. En gång hade han skrivit en krönika så elak att den drev Rebecca Black till att försöka ta livet av sig, och jag var en återkommande måltavla.
- Vad vill du mig?
- Jag sitter här med din laptop..
- Så den överlevde fallet? Skitsamma, du kommer inte åt ett skit utan lösenord.
- Alla med lite insyn i popvärlden vet att du älskar katter.. och Rasmus? Kom igen justin.
Jag svalde hårt.
- Vad har du hittat.
- Tjaa, sa han och drog ut på det. Det finns en väldigt spännande film på dig och en flicka i ett hotellrum..
Jag skrattade hårt. Han lät mesigare än hans hårda yttre vittnade om.
- Du inser att både jag och flickan är minderåriga va? Säljer du den så gör du dig skyldig till en rad barnpornografibrott.
Jag försökte låta tuff, men var osäker på om det lyckades. Fan, varför hade jag sparat den där filmen? Jag tände inte ens på tjejer. 
- skitsamma, jag har inte ens nämt det bästa än..
Plötsligt slogs dörren upp och scooter kom fram rusande till mig. Han slog mobilen ur handen på mig och tryckte upp mig mot väggen.
- FATTAR DU VAD DU HAR GJORT?!
- Scooter, vad är det?
Jag kände skräcken komma krypande. Det brutna benet gjorde ont och det värkte i ryggen av hur hårt han tryckt upp mig.
- Du har förstört allting, väste han och knäade mig i skrevet. Alla miljontals flickfans, borta. Sådär bara.

Patrik
Jag hörde justin skrika och lyssnade förundrat på medan Scooter misshandlade honom. Det bästa jag hade, mitt stora scoop, hade plötsligt förvandlats till det näst bästa. Jag kontrolerade igen att mobilen spelade in samtalet och skrattade lyckligt. Min tid som krönikör var över, nu skulle jag äntligen ses som en riktig reporter.

Justin.
Jag rörde om i min varma choklad och stirrade ut över folksamlingen på fiket. Usher rättade till min keps så att ingen skulle känna igen mig.
- Oroa dig inte, Justin, jag ska inte låta honom röra dig igen.
- Lovar du?
- Skojar du eller, du är ju mah man!
Jag log och kände hur det spände i den spruckna läppen. Usher hade kommit tillslut och räddat mig från scooter, sedan hade han smugglat ut mig bakvägen från hotellet.
- Tack Bro, svarade jag.

När chokladen var slut tog jag upp min iphone och gick in på facebook. Det hade kommit upp en hel del nya grupper om mig. "Vi som visste hela tiden att justin är bög", " Vi som hatar Rasmus för att han stal våran Justin","Vi som älskar Biber oavsätt läggning", den tredje gjorde mig tårögd. Tänk att det fortfarande fanns folk som brydde sig om mig. Jag skrollade vidare och hittade ännu en: "Vi som äntligen har en chans på justin - endast för killar". Usher såg den sista och skrattade.
- Tjejfansen kanske gråter, men du har i alla fall gjort ett gäng bögar väldigt lyckliga.
- Jag skiter i dem, jag bryr mig bara om Rasmus.
Sedan loggade jag in på twitter och skrev ett kort medelande.
"Älskar er fans, tack för erat stöd. Rasmus, jag kommer alltid att älska dig."
Kanske skulle Rasmus se medelandet och höra av sig. Jag tittade upp från telefonen och såg att Usher stirrade på något på andra sidan gatan. Medan vi suttit på fiket hade natten övergått till morgon och tidningsleverantörerna hade satt upp dagens löpsedlar utanför kiosken. Chockat stirrade jag på rubriken.
"Justin kommer ut som bög
- Misshandlas av Manegern."

- Hur, mumlade usher förvånat.
- Elak-Patrik...

Justin

- DU KOMMER HAMNA I HELVETET! Skrek min mamma i telefonen.
-Men mamma, jag kan inte hjälpa det, jag är den jag är! Snyftade jag tillbaka i hopp om att hon skulle förstå.
- Tredje moseboken 18:22, du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt! Läste hon högt ur bibeln.
- Det står massa skit i bibeln! Det står att kvinnor är mindre värda och bara finns för att underhålla mannen! Det står att kvinnor måste bära slöja, kvinnor ska inte få lära ut. Det står att det är okej att våldta och ha slavar. Är det så du vill att vi ska leva mamma?
- Vill du inte hamna i himmeln?!
-Nej, inte om jag måste spendera en evighet med en skitstövel som Gud! Skrek jag och blev förvånad över mina ord.
-Du är inte min son längre, sa hon och slängde på luren.

Jag är utan familj och utan religion, och utan Rasmus.

Jag drog upp persiennen och möttes av tusentals blixtar och skrikande män. Hela gatan var full av paparazzis och journalister. Jag fylldes av vrede och hat, jag hatade verkligen dom. Jag hatade dom så mycket man kan hata någon, jag hatade dom så det gjorde ont. Jag kunde inte kontrollera min kropp längre, jag svävade ovanför min rullstolsbundna kropp och såg mig själv lyfta upp min laptop och slänga ut den genom fönstret, mot fotograferna. Herregud, vad gjorde jag precis? Jag drog snabbt ner persiennen och ringde min livvakt.
-Kenny! Du måste hjälpa mig! Skrek jag så fort han svarade.
-Jag är din vän när du slutar vara en äcklig bög, hörde jag honom svara skrattandes.
Detta var hopplöst, ingen kommer att hjälpa mig. Jag kan inte lämna huset, jag har ingen Rasmus, jag kommer dö här inne.


Patrik
Jag satt på mitt kontor och fingrade på Justin fucking Biebers laptop. Hur dum får han vara som slänger ut sin dator genom fönstret? Fan, lösenord. Vad skulle Justin ha för lösenord på sin dator? Jag testade att skriva in Rasmus, det var fel. Två försök kvar. LoveRasmus, fel. Fan. Kattrasmus. Jag lyckades! Jag sökte igenom hans dator och hittade mycket information som jag skulle kunna sälja vidare. Jag kommer att bli rik!
Jag sparade all information på flera datorer så jag inte skulle förlora den och sedan ringde jag ett samtal till Justin.

Rasmus

Rasmus

- Jag vill att du går rasmus.

- Vad menar du, Julia?

- Jag trodde alltid att det skulle bli du och jag, Rasmus. Det har jag trott ända sedan vi var små. Jag tänkte... om jag bara gav dig lite tid så... Nu inser jag att det är jag som behöver tid. För att smälta det här.

- Men Julia..

- Bara ett tag.. följ med Justin på hans konsert eller..jag vet inte. Och Rasmus?

- Ja, Julia?

- Låt inte Justin ta drogen, det kommer orsaka en skandal.

 

Julia

Jag såg efter honom när han gick. Jag hade avrått honom från att låta Justin ta drogen, inte för justins skull, utan för Rasmus. Jag visste att han inte skulle klara pressen. Han var som jag, instabil. Och jag ville inte se honom skadas, jag älskade honom ju. Det var Justin jag ville se lida. En vacker dag skulle jag kunna hämnas utan att Rasmus skulle råka illa ut. Då, och först då, skulle jag ta chansen.

 

Justin

Rasmus kom tillbaka och jag log sorgset mot honom.

- Jag måste åka nu, konserten är i norge, och jag måste hinna dit ikväll..

- Får jag följa med dig?

- Vill du verkligen det?

- Ja, om jag får.

 

Vi hoppade in i bilen och Jennie log mot oss.

- Är ni okej, pojkar?

Jag insåg att jag hade haft fel i mina tankar om Jennie tidigare idag. Jennie älskade mig som om jag vore hennes egen  son. Ända sedan jag blivit känd så var det hon som sett till att jag hållt mig över ytan. Inte mamma. Mamma brydde sig mest om mitt kändiskskap, och mina pengar. Eller om alla mina skadaler med olika tjejer, hon visste inte att de var nödvändiga för att hålla pressen ovetandes. I alla fall, Jennie var mer än min chaufför, hon var min vän. Till skillnad mot mamma fanns hon alltid där för mig. Nu klappade hon uppmuntrande Rasmus hand innan hon åter vände sig mot trafiken.

- Det ordnar sig, Pysen.

 

När vi satt oss i planet såg sig Rasmus förvirrat omkring.

- Var är alla andra?

- Det är bara vi som ska åka. Det här är mitt privatplan.

- Privatplan?! Gud vad häftigt!

- Äsh, inte så värst. Du skulle se min båt!

Han tog min hand och lutade huvudet bakåt. Jag njöt av hans hand i min och såg sedan hur flygvärdinnan tittade nyfiket på oss. Jag drog åt mig handen. Vi hade varit oförsiktiga sista tiden. Plötsligt rigde scooter på min telefon.

- Bieber, snälla säg att jag ser i syne!

- Vad menar du?

 

Rasmus

Jag såg hur Justin la på och höjde frågande ett ögonbryn.

- De har det på bild.

- Vad menar du?

- De har en bild där jag kysser dig. Kenny kommer hämta upp oss på flygplatsen och ta mig till en presskonferans. Vad ska jag göra Rasmus?!

 

Några timmar senare satt jag på mitt hotellrum och såg Justins tal på en liten tv. Han höll precis på att avsluta det.

- Som sagt, det är ingen kyss ni ser på bilden, det är en kram fotograferad i en mycket dålig vinkel. Pojken är en mycket god vän till mig, och hans vän hade skadat sig. Jag försökta bara trösta honom. Det finns inga romantiska kännslor mellan mig och den här personen.

Jag såg honom lämna talarpodiet och en stund senare rasslade det av en nyckel i dörren. Justin kom in och böjde sig sedan ner för att kyssa mig. Jag vred bort huvudet.

- Vad är det?

- Det finns ju inga romantiska känslor mellan oss, så varför skulle du vilja kyssa mig?

- Rasmus, ge dig. Du vet att jag måste ljuga..

- Varför då? Tala om varför du måste ljuga! För ärligt talat förstår jag det inte, och jag är trött på det!

En tår rullade ner för min kind och jag torkade ilsket bort den.

- Du har ingen aning om hur det är.. fansen...

- Är fansen verkligen viktigare än mig?

- Det är klart de int..

- Glöm det Justin, jag drar nu.

 

Justin.

Jag stirrade ut över publikhavet. Alla kvinnor som älskade mig, om en stund skulle de inte längre göra det. Jag greppade hårdare om micken och tog ett djupt andetag. När jag samlat tillräcklig med mod höjde jag micken till läpparna.

- Rasmus? Är du där ute? Det spelar ingen roll, antar jag. Är du inte det kommer du väl läsa om det här  imorgon. Jag ville bara säga att det var fel av mig att ljuga. Du är visserligen min vän, men du är också mer än så. Det var en lögn när jag sa att det inte fanns några romantiska känslor mellan oss.  Om inte jag står upp för oss, vem kommer då göra det? Vad jag försöker säga är att... jag älskar dig, Rasmus.

Jag hörde publiken surra omkring mig och tog ännu ett djupt andetag.

- Hör ni det? Jag älskar honom. Den här sången är till dig rasmus.

Never Let You Go började spelas och jag såg ut över publikhavet och sjöng för allt jag var värd. När slutet på låten kom fann jag honom äntligen. Jag mötte hans blick och såg tårarna i hans ögon sedan tog jag i och sjöng de sista raderna, bara för honom.

"Let the music blast, we gon' do our dance
Bring the doubters on, they don't matter at all, oh baby
'Cause this life's too long and this love's too strong
So baby, know for sure that I'll never let you go

So don't fear, don't you worry 'bout a thing
I am here, right here, I'll never let you go
Don't shed a tear whenever you need me
I'll be here, I'll never let you go

Oh no, oh no, oh
I'll never let you go
Oh no, oh no, oh
I'll never let you go"

 

---

 

Ja, "pappa" var ett stavfel i förra inlägget. Det ska stå "panna"! Förlåt :$

 

Rasmus.
Hon kommer att överleva men hon kommer att skickas till ett behandlingscenter, Fortsatte hon.
Jag kunde andas ut. Min Julia skulle överleva. Älskade, underbara Julia. Är detta Jusins fel? Det kan det väl inte vara? Fast han var lite hård mot henne, men det skulle jag nog också vara.


Justin
Jag kunde andas ut igen, jag ville inte att hon skulle dö. Gud skulle ju straffa mig, Rasmus skulle straffa mig. Men behandlingscenter, det kunde kanske vara bra. Då skulle hon vara långt borta från mig och Rasmus. Jag och Rasmus skulle behöva lite tid tillsammans, utan allt drama. Bara han och jag. Ska det vara så svårt?
-Jag tror jag skulle vilja stanna med Julia ett tag, sa Rasmus och tittade djupt in i mina ögon medans en tår rann ner för hans kind.
-Va? Varför då? Hon försökte ju kyssa dig! Hon gillar inte oss tillsammans!
- Hon är min bästa vän Justin! Sa han medans han sjönk ihop på golvet. -Jag måste ta hand om henne förstår du väl?
Det gjorde jag, självklart förstår jag det. Rasmus är min bästa vän, han skulle jag göra allt för. Klart han känner samma för henne. Jag satte mig brevid honom och kysste honom.
När vi hade suttit där ett tag så kom en sjuksköterska och berättade att vi kunde gå in till Julia.
-Det är nog bäst om jag väntar utanför, sa jag till Rasmus och tog några steg bakåt. Han nickade som svar


Rasmus
Jag klev in i rummet och såg hennes lilla kropp ligga där på sängen. Hon såg så hjälplös ut. Jag började gråta och tårarna sved som krossat glas när de rann ner för mina kinder. Jag satte mig brevid henne och tog tag i hennes hand. Hon vände sitt huvud mot mitt och jag kunde nästan se ett leende på hennes läppar.
Jag såg såren på hennes armar, hennes sorg inristat på sin kropp. Varför gjorde hon detta?
- Så nu bryr du dig om Julia?
Jag vände mig om och såg Julias mamma titta på mig från ett av rummets hörn.
- Detta är den där Jusins fel, sa hon och tittade argt på mig.
- Vadå? Hur är detta hans fel? Han kan väl inte hjälpa att jag är så fruktansvärt förälskad i honom? Svarade jag och gav en blick till Julia.
- Om det bara är han som står ivägen för Julias lycka så förtjänar han inte att leva! Skrek hon och lämnade rummet.
Jag ställde mig upp och böjde mig ner mot Julia och kysste hennes pappa.
-Åh älskade vän, vad är det jag har gjort, sa jag medans jag smekte hennes ärrade arm.

Julia

Såg för någon dag sedan att någon länkat min novell på en facebooksida jag gillar och blev så himla glad! Sedan började folk kommentera negativt över att min novell är homosexuell och det gjorde mig verkligen jätteledsen. Folk påstår till och med att jag inte är någon riktig beliber. Menar inget illa med att skriva att Justin är bög, jag är ju för tusan det själv!

 

Jag har alltid älskat Justin och förstår inte varför inte jag har rätt att göra det precis som alla andra! Varför är min novell inte lika fin för att den handlar om en kille?

 

Tröstar mig med att det faktiskt fanns folk som gillade länken och att någon länkade! Tack så jättemycket! :>>

 

//Kim

Rasmus

Jag kände hur någon klappa till mig på rumpan. När jag vände mig om sat Justin där och log mot mig.

- Hej shawty, sa han och jag kände hur mina ben förvandlades till gelé.

- Varför svarade du inte när jag ropade?

- Men haha, hallå, knäppis, jag kan ju inte sitta och skrika på toa?

. Har du fixat...?

- Japp, svarade han och klappade på jeansfickan. Ska vi beställa?

- Nej, svarade jag, och sneglade bistert på Julia. Vi ska gå nu.

- Men? sa justin och såg förvirrad ut.

- Kom nu!

Sedan såg jag Julias min. Ögonen började tåras och läppen darrade. Jag kände hur jag veknade.

- Gå före du, sa jag. Jag och Julia behöver prata.

Han nickade och vände rullstolen.

- Vi ses Bambi!

 

Jag satte mig ner och tog hennes hand.

- Julligulli, du är min bästa vän, och jag älskar dig.

- Men..? viskade hon och blinkade för att bli av med tårarna. En började glida ner för hennes kind och jag kände hur mina egna ögon blev våta.

- Men jag kan inte älska dig på det sättet, suckade jag och smekte hennes hand med tummen.

- Du älskade Emilia på det sättet.

- Jag trodde att jag älskade henne på det sättet.

 

Justin

När Rasmus kom ut hade han tårar i ögonen. Jag såg mig om och såg att gatan var tom, sedan tog jag tag i hand tröja och drog i den så han hamnade med huvudet i samma höjd som mig. Sedan la jag armarna om hans huvud och kysste honom. När jag släppte honom såg jag att han rodnade.

- Justin, fnissade han. Någon kan se oss.

Han såg glad ut igen konstaterade jag nöjt och jag smekte hans byxben.

- Jag bryr mig inte.

- Jo det gör du. Men det är okej.

Vi började gå igen, eller okej, Rasmus gick och jag rullade.

- Jag har bokat rum på ett hotell. Vill du sova hos mig inatt?

- Men alla paparazzis då? Tänk om de ser mig?

- De kommer bara tro att du sovit på soffan eller något. Kom igen, jag har legat med tillräckligt många tjejer för att slå ihjäl alla bögrykten. Och paparazzisarna vet om det.

 

Rasmus

Jag hatade när Justin gjorde sådär, tog upp alla flickor han legat med. Trots att de inte betytt något för honom. Men jag följde med honom till hotellrummet i alla fall.

- Wow, sa jag när jag såg rummet. Det var jättestort och hade platt-tv med både play station och wii. jag gick in i badrummet och såg att det fanns en tv där med, och ett jättestort badkar.

- Synd att ditt ben är gipsat, annars hade vi kunnat bada.

- Haha, men jag kan ju bara hänga benet över kanten.

- Låter inte vidare bekvämt.

När jag ändå var i badrummet passade jag på att borsta tänderna. Sedan smörjde jag in ansiktet med min nattkräm och borstade håret. Jag såg mig i spegeln och undrade vad justin egentligen såg hos mig. Vissa sa att jag såg ut som Erik Saade, men jag trodde dem inte. Och dessutom, Vem var Saade jämfört med Bieber?

- Kommer du eller?

Justin hade lyckats klättra upp i sängen och satt nu där och log mot mig. Sängen var jättestor och såg supermysig ut. Jag la mig ner bredvid honom i sängen och han kysste mig mjukt.

- Vill du försöka...?

Jag skakade på huvudet och jag kände hur jag började gråta.

- Jag kan inte, snörvlade jag och borrade in huvudet i hans axel. Han smekte mig över håret.

- Det är okej. Jag är inte med dig för sex, jag är med dig för att..

han blev tyst och jag såg upp på honom. Han suckade djupt och tog sedan mod till sig.

- Jag är med dig för att jag älskar dig.

 

Nästa dag vaknade jag med Justins doft i näsborrarna. Hans arm låg fortfarande runt mig och jag kände hur det pirrade i hela kroppen. Justin älskade mig. Varenda tjej i hela världen, varenda bög, älskade justin, men han älskade bara mig. Plötsligt ringde telefonen. Jag kände inte igen nummret.

- Rasmus?

- Ja?

- Det är Eva, Julias mamma. Jag ringer från sjukhuset.

Jag satte mig upp i sängen.

- Vad har hänt?

- Julia har försökt ta livet av sig.

 

 

Justin

Julia skulle hjälpa mig med foten, jag behövde ju kunna dansa på lördag. Julia tyckte att det var säkrast om vi lämnade Rasmus hemma ifall några reportrar skulle se oss tillsammans.
Jag tog på mig en tjocktröja och gömde mitt hår under luvan och sedan lämnade vi huset.
-Vart ska vi? frågade jag och försökte komma ifatt hennes snabba steg.
-Till Albin, svarade hon och flinade åt mig. Jag hatade henne mer och mer för varje andetag hon tog. Hur kan något så ont vara vän med Rasmus, den godaste personen i världen.
-Ta det lugnt Bambi! Du behöver inte springa! Skrek jag åt henne
Hon svarade inte, utan bara tittade på mig med sina stora ögon fyllda av hat.
Vi tog bussen in till centralen och bytte till en annan buss som förde oss en bit utanför stan. Vi hoppade av vid ett lägenhetsområde och gick några kvarter.
-Här är det, sa hon och pekade mot en lägenhet.
-Ska vi gå in då? sa jag och tittade mot henne.
-Inte "vi", Du! Du ska gå in.
-Va? Varför följer du inte med in? Frågade jag lite panikslaget.
-Det märker du, svarade hon och blinkade mot mig medans jag tog mina första steg mot lägenheten.



Rasmus
Jag var orolig att något skulle hända Justin. Jag kände mig så hjälplös här hemma. Tänk så hände något Justin?
Tänk så fotograferar någon paparazzi honom när han gör något olagligt! Tänk så blir han skadad! Jag kunde inte sitta hemma utan att veta vad som händer min lilla kissekatt hela tiden. Jag lämnade huset och tog bussen in mot stan. Jag tog upp min iPhone och ringde Bamb, Julia, fan Justins smeknamn på henne har fastnat.
-Hej Rasmus, svarade hon glatt.
-Hej är ni klara?
-Jadå, har du lust att möta oss i stan? frågade hon och hennes värmländska ursprung ekade genom rösten.
-Absolut, på forumcafét som vanligt eller?
-Japp! Ses då, puss!
Puss? Det var jag inte bekväm med. Det kändes konstigt att höra det ordet lämna hennes läppar. Jag tänkte på Justins mjuka läppar, hans tunga mot min, hans varma kropp ovanpå min. Jag saknade honom så.
Jag klev in på cafét och såg Bambi sitta där vid ett hörnbord. Jag gled in brevid henne och log mot henne.
-Är Justin på toa eller?
-Jaa, han kommer nog snart, svarade hon och la sin hand på mitt knä.
Jag tittade förvånat på henne men hon förstod nog inte att jag kände mig obekväm för hon fortsatte smeka mitt ben. Hon hade bara en kort kjol på sig så hennes smala ben stack ut som pinnar under. Inte mycket att smeka där tänkte jag och log för mig själv.
En servitör kom förbi och ställde ner en milkshake framför oss med två sugrör. Hon doppade sitt finger och förde det mot mina läppar. Jag drog undan huvudet.
-Var är Justin? Frågade jag igen och tittade desperat mot toaletterna.
-Han kommer nog snart, smaka, det är jordgubb, sa hon och gled närmare mig.
Jag kände hur paniken steg, jag kunde inte vara elak mot henne, hon var min bästa vän! Hon närmade sig och la sin hand i mitt hår.
-Jag har saknat dig, sa hon och kysste mig.
Jag ställde mig upp och knuffade bak henne - Vad gör du?! Var är Justin?!
Jag sprang bort till toaletterna och bankade utan att få något svar.
-Justin, Justin, HALLÅ!
Jag gick tillbaka till bordet
-Vart fan är han? Frågade jag henne och stirrade in i hennes lustfyllda blick.

Rasmus

Rasmus

Han kallade sig för min pojkvän. Jag kände hur det pirrade i hela kroppen. Jag mötte Justins ögon och såg att han kände samma sak, allvaret i stunden. Sedan kände jag hur Julia tog tag i min arm.

- Skämtar han? frågade hon på svenska. Hennes underbara rådjursögon var uppspärrade och jag kände hur nervositeten kom krypande. Tänk om hon skulle reagera som Emilia, tänk om min bästa vän skulle fylla ansiktet med förakt och lämna mig. Emilia hade iförsig kommit över det men skulle Julia det? Jag ville inte förlora henne, hon var den bästa vän jag någonsin haft.

 

Kanske skulle jag talat om för henne hur det låg till innan Justin dykt upp. Men jag hade inte tänkt på det. Jag hade varit alltför uppslukad av tanken på hur de två viktigaste personerna i mitt liv skulle mötas för att tänka på konsekvenserna. Jag insåg att jag varit tyst förlänge och harklade mig.

- Ja, viskade jag. Jag är bög. Snälla hata mig inte, Julia, jag skulle inte överleva om du hatade mig.

- Men du..

Hon blev tyst och satte sig ner på fotöljen. Hon var likblek i ansiktet.

- Är du okej, Bambi? frågade Justin som såg att något pågick.

- Bambi? sa hon frågande och sneglade på mig. Jag heter Julia?

Det lät mer som en fråga en ett påstående och jag kunde inte låta bli att skratta.

- Det passar dig, sa jag och gick över till svenska igen. Du är i alla fall lika söt som Bambi.

 

Justin

Jag såg hur Bambi, jag menar Julia, rodnade åt något Rasmus sa. Samtalet växlade mellan svenska och engelska vilket förvirrade mig. Men jag såg på Rasmus att han var orolig över något, och jag kände hur irritationen steg. Det var uppenbart att det var Bamb, Julias fel. Jag såg på henne där hon satt, som en drottning i fotöljen och stäckte ut sina långa slanka ben.

 

Antagligen hade Rasmus inte förstått att hon var kär i honom, men hur han kunde ha missat det förstod jag inte. Hon var till och med en värre skådespelare än Selena, och det vill inte säga lite.

 

Julia

- Snälla Julligulli, hörde jag Rasmus säga någonstans utanför dimman. Hata mig inte, jag älskar dig så himla mycket.

Jag njöt av orden så mycket jag kunde innan fortsättningen oundvikligen kom och förstörde alla drömmar.

- Du är min bästa vän.

Där kom det, Vän. Jag var inget mer än så. När jag hört att det tagit slut med Emilia hade jag fyllts av hopp. Kanske hade han äntligen förstått att det skulle vara han och jag, att vi var perfekta för varandra.

 

Så var han bög. Bög bög bög bög. Och inte med vem som helst, utan Justin Bieber.

- Jag hatar dig inte, mumlade jag och han sjönk ihop på golvet, lättad. Jag kände hur Justin blängde på mig. Vad hade jag gjort honom? Ingenting. Men han hade tagit rasmus ifrån mig. Jag blängde tillbaka på honom över rasmus huvud.

 

Justin

Jag ville lägga armen om Rasmus och hålla om honom. Dels för att trösta och dels för att demonstrera mitt ägande. Men rullstolen var i vägen. Jag kom inte åt honom, nådde honom inte. Plötsligt kände jag mobilen vibrera i fickan. Det var scooter.

- Yo, svarade jag.

- Justin, jag sitter här med dagens tidning.

Jag kände hur jag blev kall inombords. Hade det läckt ut att jag och Rasmus var ett par? Kyssen på sjukhuset hade varit ett misstag. Någon måste ha sett den.. någon..

- Din fot Justin! Du har en konsert om tre dagar! Flickorna vill se dina moves! Hur ska du kunna dansa i rullstol?

Fan.

Rasmus

Jag sprang ner till Justin och böjde mig över honom.
-Din dumma underbara idiot! Skrek jag åt honom.
Jag tog upp min mobil och ringde efter en ambulans. Min mamma sprang ut ur huset och klev fram till mig.
-Vad är det som händer? Frågade hon med panik i rösten.
Jag vände mig om och försökte komma på något bra att svara.
-Öh min kompis Justin trillade ut genom fönstret, svarade jag.
Innan hon hann fråga något mer kom ambulansen. De lyfte upp Justin på en bår och lyfte in honom i ambulansen. Jag satt brevid honom och höll honom i handen.

När vi var på sjukhuset så förde de in honom i ett rum. Jag väntade utanför, jag tålde inte blod.


Justin

De gipsade min fot och sa åt mig att jag inte fick använda foten. När de var klara somnade jag. Efter några timmar kom Rasmus in och kysste mig på pannan. Jag såg lättnaden i hans ögon och jag log mot honom.
-Du måste gå nu rasmus, sa jag medans jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Va? Varför? Jag kan inte lämna dig!
-Det kommer dyka upp reportrar här närsom, de får inte se dig, Förklarade jag.
Han kysste mig på läpparna så blodet började rusa i hela kroppen.
-Vi ses snart, okej? sa han innan han lämnade rummet



Rasmus

Det hade gått ett dygn sedan jag sist såg Justin. Abstinensen ekade inom mig. Men idag skulle jag träffa Julia, äntligen! Jag mötte upp henne på torget och vi tog bussen hem till mig tillsammans. Vi gav varandra långa kramar och höll varandra vänskapligt i handen. Vi pratade om allt som hade hänt sedan vi sist sågs när Justin ringde.
-Går det bra om jag kommer till dig om några minuter?
-Självklart!
Jag var orolig att Julia och Justin inte skulle komma överens. Men de båda var ju fantastiska människor så det borde ju gå bra.
Julia och jag satt brevid varandra i soffan när justin rullade in genom dörren. Han satt i en rullstol, och jag sprang genast fram till honom för att hjälpa honom.
Julia ställde sig upp och sträckte fram handen till honom.
-Hej, jag är Julia!
-Hej, jag är Rasmus pojkvän Justin, stirrade in i hennes ögon.


Justin

Jag kallade honom min pojkvän, för det var väl det jag var? Jag tyckte inte om Julia, jag såg vad hon tyckte om Rasmus, eller hur mycket hon tyckte om Rasmus. Jag förstår henne, det är omöjligt att inte bli förälskad i honom.
Julia hade smala ostadiga ben, hon var som bambi på hal is.

Rasmus

Jag bestämde med Julia att vi skulle träffas imorgon. Jag såg verkligen fram emot det, Julia var helt fantastisk. Det var henne jag öppnade mitt hjärta till i alla lägen. Om jag inte var gay, skulle jag definitivt ha känslor för henne.. hon var både smart, vacker, rolig och stark. En riktig förebild. En vän i alla lägen, om jag var Thelma så var hon Louise.

Men först var jag tvungen att få Justin ut ur huset utan att mamma märkte…

”Justin, vi har ett problem” sa jag och placerade handen på hans varma lår ”vi måste få ut dig ur huset..”

Hans blick gled över rummet och stannade vid väggen.

”Jag kan hoppa ut genom fönstret” sa han och äventyrslustan glittrade i hans guldbruna ögon.

”Men det är fyra meter högt justin!” sa jag och flämtade till. Han svarade med att kyssa mig och viska ”allt för dig..” och reste sig snabbt upp ur den gosiga sängen, klädde på sig och öppnade fönstret.. och hoppade ut.

 

Justin

Jag kände paniken fara igenom när jag flög ut genom fönstret.. Jag ville bara visa mig modig p.g.a av avundsjukan jag kände inför Rasmus och Julia. Jag slog ner i marken med en duns och en ilande smärta ven igenom min fot. Allt svartnade.

 

Rasmus

”JUSTIN!!!!”  skrek jag utan att tänka på att mamma kunde höra. Jag sprang nerför trappan och ut i trädgården.  Jag strök tårarna ur ögonen och svalde klumpen i halsen. Jag var tvungen att vara stark nu.

Rasmus
Vi stirrade skräckslaget på varandra och sedan kastade jag täcket över huvudet på justin. Jag var inte redo att komma ut än. Jag kunde känna hans varma andedräkt mot min bröstkorg under täcket. Jag bad till gud, eller vem som nu finns där uppe, att den som öppnade dörren upptäcka honom.

Mamma öppnade dörren och hon log mot mig.
- Hur är det gubben?
- Bra, svarade jag och kände hur justins hand gled ner mot mitt skrev under täcket.
- Det finns te och mackor i köket, säger hon utan att lägga märke till vad som sker.
- okej, jag hämtar det senare.
- okej snutten, säger hon och stänger dörren. Jag blir genast tacksam att Justin inte förstår svenska.

Justin
När Rasmus mamma gått glider jag upp från under täcket.
- Baby, baby, mumlar jag mot hans hals och jag känner hur han finissar. Vad sa hon?
- Att det finns te, vill du ha?
- Gärna.
Han går iväg och kommer tillbaka med en kopp.
- Jag kunde bara ta en eftersom, du vet...hon skulle fatta.
- Det är lungt, min mamma skulle döda mig om hon visste.
Vi blir tysta och sitter allvarliga en stund. Men så kommer det en signal från Rasmus mobil och skiner upp.
- Julia är hemma igen!
- Julia?
- Mm, hon är min bästa vän.
Jag sjunker ihop lite och blir tyst.
- Justin?
- Jag önskar att det var jag som var din bästa vän.
Han lutar sig fram och kysser mig.
- Men det är ju dig jag är kär i.

Justin

- Vad är det? frågade jag och såg på honom.

- Jag kan inte, jag..

Jag såg in i hans vackra ögon och plötsligt blev jag orolig.

- Rasmus, vad var det som hände idag?

- Han våldtog mig, justin.

Jag kände hatet stiga i kroppen. Hur kunde någon skada min rasmus? Underbara fina Rasmus som aldrig skulle göra en fluga förnär.

- Vem? frågade jag lågt.

- Anders, sa han och läppen började darra. Det gick knappt att urskilja vad han sade. Jag kunde inte sitta still längre utan reste mig upp.

- Jag ska döda honom! vrålade jag och sparkade i väggen. Smärtan fick mig att skrika högt, vilket samtidigt lät mig ge utlopp för min ilska.

 

Rasmus

- Justin, du skrämmer mig.

Han sjönk ner bredvid mig och kysste mig på kinden, smekte håret ur min panna.

- Förlåt, älskling. Jag bara...

Han blev tyst och såg in i mina ögon. Sedan la han armarna om mig och borrade in huvudet i min hals.

- Jag står inte ut med tanken på att någon har gjort dig illa.

Jag började gråta och klamrade mig fast vid honom som en livboj.

- Jag kan inte, Justin, jag klarar inte att... Det var så...

- Ssh, det är okej.

 

Justin

Nästa dag vaknade jag med rasmus i min famn. Han såg så liten och ömtålig ut. Jag pussade honom på tinningen och han rynkade ögonbrynen i sömnen.

- Rasmus, viskade jag och smekte hans arm. Vakna.

- Justin? frågade han och vände sig om. Jag kysste honom och kände hur åtrån började stiga. Men jag behärskade mig. Jag hade förstått igår att det skulle dröja länge innan han skulle kunna ha sex igen. Men det var okej, för jag älskade honom. Insikten gjorde mig rädd. Jag hade försökt förneka det så länge. Men gårdagen hade gjort helt klart för mig hur mycket rasmus bettydde för mig. Jag kunde inte leva utan honom.

 

Rasmus

Jag drog in justins doft i näsborrarna och suckade lyckligt. Fanns det något bättre sätt att vakna på? En lång stund låg vi tysta och bara tittade på varandra. Sedan knackade det plötsligt på dörren

Rasmus

Han tittade in i mina ögon och log mot mig.
- Vad gör du här? frågade jag och torkade mina tårar.
-När jag hörde att något hade hänt dig så var jag tvungen att komma, sa han och tog bort en lock av mitt hår från mitt ansikte.
Jag log och stirrade djupt in i hans ögon.
-Men jag kan inte stanna så länge, sa han när han la sin hand på mitt knä.
Innan jag hann svara så avbröt han mig
- Men det ska vi inte prata om nu, nu ska vi ta hand om dig.

Vi tog en taxi hem till mig och la oss i min säng. Justin låg med armen runt mig och kysste mig på pannan.
- Du vet att du är fantastisk va? frågade han mig
Jag hade fortfarande svårt att prata
-Förlåt för att jag lämnade dig Rasmus, jag kan inte låta någon få veta om dig.
-Jag vet, svarade jag

Han närmade sig mina läppar och jag blundade och lät honom komma närmare
Kyssarna var lika mjuka som jag mindes dom.
Tänk att Justin var här igen.


Justin

Aldrig igen skulle jag låta någon skada Rasmus. Han var så vacker, så mänsklig. Hela Rasmus var ett mysterium.
Jag ville kyssa honom, utforska hans kropp. Skulle han ta illa upp?
Jag började kyssa honom och ta på hans kropp, han svarade genom att ta av min tröja. Jag började knäppa upp hans jeans innan han avbröt mig
-Justin vänta, sa han och backade ifrån mig