En förbjuden romans. Del 15.

Justin

Rasmus stirrade på tidningen som låg mellan oss på bordet. Hans tårfyllda ögon var så vackra. Jag ville så gärna slå armarna om honom och kyssa bort hans smärta men jag kunde inte. Bordet och mitt beslut låg som en mur emellan oss. Istället började han läsa högt ur artikeln.

 

Justin Bieber kysser svensk flicka

Justin bieber sågs igår hand i hand med en okänd flicka på sergelbiografen i stockholm. Paret såg minst sagt nyförälskade ut och blev senare funna tätt omslingrade av en privatperson med mobilkamera. Bieber har ännu inte gått att kontakta för en kommentar....

 

- Du kysste henne justin.

- Jag var tvungen, vi var tvugna att verka övertygande.

- Nog ser ni övertygande ut alltid, sa han och kastade ner tidningen på golvet.

 

Rasmus

Jag kunde inte förstå att Justin gjort så mot mig. Jag förstod att han inte kunde gå ut med vår kärlek, men det här. Tanken på Justin och Sofie fick det att värka i mig. Sofie var min vän.

- Jag tror vi måste sluta ses Rasmus, sa han plötsligt. Orden fick mitt hjärta att brista. Smärtan jag känt innan var ingenting mot det här. En tår började rinna utmed min kind.

- Nej, snälla Justin. Förlåt, jag förstår om du måste kysta tjejer för att lura tidningarna. Snälla, vi kan väl..

- Det är inte bara det. Jag kan inte riskera att någon ser oss, det skulle förstöra hela min kariär. Den är i ett mycket kritiskt skede nu. Min biografi kommer ut när som helst, jag är beroende av att tjejerna ser den. Tittarsiffrorna är allt.

- Så du dumpar mig? 
- Ja

 

Justin

Jag hörde dörren slå igen bakom mig. fan,fan,fan. Jag hatade att se Rasmus gråta. Men jag kunde inte fortsätta såra honom. Han hade varit helt förstörd när jag hittade honom i förådet, och idag när han såg tidningen. Han skulle må bättre om han fick vara med en kille som han kunde älska öppet. Någon han kunde gå på bio med utan att vara rädd för att bli igenkänd. Det var bättre såhär.

 


Förlåt för den dåliga uppdateringen igen! Den här gången ska jag bli bättre! // Kim


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0