justinbnovell

- Rasmus, jag står utanför ditt hus nu. Jag måste få träffa dig.
Jag gick ut och såg Justin stå och vänta på mig.
- Justin, jag har saknat dig, sa jag och sprang in i hams famn.
- Jag har saknat dig med.
Vi åkte till en romantisk restaurang och satt och pratade hela kvällen.
Justin berättade att han har tänkt ha flera konserter i Sverige och ville att jag skulle följa med.
- Ja, jag följer gärna med dig, Justin!

Justin

Jag blev så glad över att han sa ja.
Hans ögon lyste av glädje, det var de finaste ögonen jag någonsin har sett.
När vi hade ätit upp maten och betalat gick vi ut mot bilen.
- Vart ska du nu? Frågade Rasmus
- Jag bor på ett hotell här i närheten och jag åker till Tyskland om en vecka.
- När kommer vi kunna träffas igen då?
- Om en månad.

Rasmus

Jag måste vänta en hel månad innan jag kan träffa Justin igen... Jag får se till att denna veckan blir en vecka jag aldrig glömmer.
- Detta kanske låter dumt men... Vill du följa med mig till mitt hotellrum? sa Justin lite blygt.



Förlåt för den dåliga uppdateringen, jag har haft så mycket att göra den senaste tiden.

Kommentarer på del 10:

Postat av: julia

vafan är det här för jävla novell ?!?!?! försöker du säga att Justin är gay så ska jag ge dej svaret på NEEEEJJJ HAAN ÄR INTE GAY !!!! jävla patetisk novell... VÄX UPP , SKAFFA DEJ ETT JÄVLA LIV !!

Svar: Min blogg är inte sann precis som alla andras bloggar men nu är det såhär att jag älskar Justin, varför ska jag då inte få skriva mina fantasier? Snälla, ge mig ett svar på det. Varför är det inte okej för mig men för alla andra? So what om han är bög i min novell, betyder det att han är det på riktigt bara för att jag skriver en annorlunda novell för att jag inte vill ha en novell som är som allas andra?

Haha, mer :) vad heter du/ni som skriver?

Svar: Jag heter Kim. :) Tack för att du uppskattar bloggen!



Kommentarer till del 9:

Är Rasmus och JB bögar? och... är du en kille som skriver dethär? :S Bra noveellll :D


Svar: Det är de i denna bloggen, ja. Jag tänkte skriva något annorlunda och inte som alla andra och så länge folk faktiskt inte har något emot homosexuella så kan denna bloggen nog uppskattas bättre.

Rasmus

Jag berättade, jag berättade allt.
Emilia satt tyst, hon förstod nog intenting.
-Såvadå är du bög eller? frågade hon med en nedlåtande ton.
-Jag vet inte vem eller vad jag är.
-Vad menar du?
-Allt jag vet är att jag vill vara mig själv, vem det nu är. Och i det livet är vi inte tillsammans.

Hon svarade inte på det.
Vi satt tysta en stund, sedan tog hon sin väska och gick.


Justin
Jag klarade inte av att vara ensam längre. Jag klarade inte av att vara omslukad av småflickor längre.
Jag ville vara hos Rasmus. Jag skulle åka till Sverige.


Rasmus
Jag visste inte hur jag skulle få ut mina känslor ur kroppen, jag möblerade om mitt rum. Mina föräldrar märkte nog att något var fel, men dom frågade aldrig vad. Jag tog bort allt som fick mig att tänka på Justin.
Jag lyssnade på ny musik, och jag gillade det. Jag träffade nya vänner. Han hade börjat lämna mina tankar helt när telefonen ringde och jag hörde hans röst.

Där stod Emilia.

- Vad håller du på med?
- Mina kalsonger satt lite konstigt.
- Ehm... Jaha... Ska du med till stan och shoppa kläder?
- Ja, gå ner så länge så kommer jag snart.

- Justin? Är du kvar?
Inget svar, han hade nog lagt på luren.

Justin

Det kändes fel att vara kvar och lyssna på deras samtal så jag får ringa upp honom senare.
Jag kan inte få nog av hans röst.
- Justin! Vi ska åka till flygplatsen nu, skynda dig! Hörde jag min mamma ropa.
Jag tog mina väskor och gick till limousinen och hörde några tjejer skrika på mig men jag orkade inte bry mig. Den enda jag vill höra skrika efter mig är han.

Rasmus

Jag och Emilia gick till många affärer och för första gången någonsin kände jag mig inte sugen på att shoppa. Jag ville hem. Jag ville prata med Justin.
- Rasmus! Jag är hungrig, kan vi inte gå och äta någonstans?
- Jo, det finns en bra restaurang här.
Jag satt och tänkte på när jag och Justin satt och åt tillsammans. Jag kan inte få ut honom ur tankarna. Jag måste säga något till Emilia.
- Rasmus, du skojade väl bara när du sa att det var Justins bil?
- Nej... Emilia, vi behöver prata.

Rasmus

Justins röst, Justins kropp, Justins ögon. Jag ville ha allt. Men jag hade ju Emilia. Jag är ju inte gay.
Justin har ju alla tjejer i världen, han är ju inte gay.
Vi vill bara vara varandras vänner. Det är så det är.
Min mobil ringde och jag svarade.
-Hej, sa jag
-Hej förlåt att jag inte svarade innan
-Det är okej
- Det var eh.... min flickvän som svarade innan.
Jag blev tyst, vad ska man svara på det? Mitt blod rusade, allt gjorde ont.
-Hallå är du där? frågade Justin
-Jaa...
- Jag ringer dig en annan dag, okej?
jag la på.


Justin

Jag var tvungen att berätta för honom. Jag hade aldrig haft en flickvän innan. Jag var inte gay, det ville jag bevisa för alla.
Men jag saknade honom. Jag saknade hans röst så det gjorde ont.
Jag höll på att packa ihop mina saker, jag skulle iväg och köra några konserter i veckan.
Innan jag åkte ville jag höra hans röst igen.
Jag ringde upp honom
-Hallå? Frågade han
-Hej det är jag
-jaha...
- Jag ville bara höra din röst innan jag åker


Rasmus
Min röst, MIN. Det är mig han ringer för han vill prata med MIG.
-Vad vill du prata om? Frågade jag
-Inget speciellt, vill bara veta att du är där, på andra sidan.
- Justin, sa jag
- Rasmus, sa han.
Jag började smeka mitt kön, men sa ingenting till Justin. Vad var det för fel på mig?
Vi var tysta i luren och andades bara
Att höra att han var där och andades till mig var nog, vi behövde inte prata.
Helt plötsligt öppnades dörren...

Rasmus

Jag kan inte fatta att Justin ringde mig. Jag har inte glömt vår underbara mintkyss.
Jag hörde Justin göra något... Satt han och, lekte med sig själv?!
- Justin, jag kan inte sluta tänka på vår kyss.
- Inte jag heller, får stånd varje gång jag ser den framför mig.
Jag var på väg att själv stoppa ner min hand i byxorna när någon knackade på min dörr.
- Vänta lite... Någon är utanför mitt rum.
- Rasmus, maten är färdig! Ropade mamma.
- Jaja, kommer snart...
Typiskt att mamma alltid ska störa mig vid fel tillfälle.
Jag sa åt Justin att jag skulle ringa honom efter maten sen gick jag ner och åt mammas äckliga köttbullar.

- Varför är du så tyst idag? Undrade mamma
- Jag har mycket  i skolan att tänka på, ljög jag.
Efter maten sprang jag upp på mitt rum och ringde till Justin.
- Hej, Justin är inte här för tillfället, du får ringa honom om några timmar. Hejdå.

Vem var det och varför kunde Justin inte prata?

Hon skrattade som om jag skämtade. Jag bad om förlåtelse tusen gånger om och tillslut kysste hon mig.
Den natten låg jag med Emilia. I tankarna hade jag Justin. Jag kunde inte sova, jag gick och ställde mig i duschen. Där jag tänker som bäst. Varför får jag såna här tankar nu? Om någon jag knappt känner? Jag älskar ju Emilia. Det ska jag alltid göra. Jag började gråta. Jag var så förvirrad.
Emilia vaknade och klev in i duschen och höll om mig. Jag tog på hennes bröst som inte var lika lockande som dom har varit tidigare.

Tiden gick och mina tankar om Justin bleknade.



Justin

Jag spenderade mycket tid hemma. Jag skrev låtar som jag aldrig skulle kunna spela för någon. När jag låg med tjejer så tänkte jag på honom. Rasmus. Jag låg med blondiner och brunetter,röd och svarthåriga. Smala och kurviga. Det var inte lika spännande som innan. Men jag hade bestämt mig för att inte kontakta honom. Jag skulle få ut honom ur tankarna. Glömma bort honom. Men jag kunde inte sluta tänka på hans vackra kropp när jag låg med någon.
Nu låg jag ensam på ett hotellrum i Dublin, jag var bara tvungen att ringa honom. Höra hans röst. Bara en liten stund. Jag tryckte på hans namn på min telefon och stoppade ner handen i byxorna
-Hej, sa han
-Hej, svarade jag

Det var min mamma som ringde.
- Hallå? Svarade jag lite nervöst.
- Var är du? Varför lämnade du Emilia ensam på tåget? Frågade min mamma argt.
- Jag åkte tillbaka till Stockholm, jag hann inte säga något till Emilia.
- Hon kom precis hit och var jätteledsen över att du hade lämnat henne och varför är du fortfarande i Stockholm?! - Jag... Jag kan inte berätta det.
- Kom hem NU! Skrek hon och lade på luren.

Jag suckade och tittade på Justins vackra förvånade ögon.
- Vem var det? Frågade Justin när han såg mitt ledsna ansikte.
- Min mamma, hon sa åt mig att jag måste komma hem nu.
- Det är lugnt, min chaufför kan köra hem dig, sa Justin glatt.

Vi satte oss i Justins Limousin och åkte mot Göteborg.
Vi satt och pratade om våra liv hela vägen och skrattade hela tiden. Jag har nog aldrig haft en så rolig bilresa förut.
När vi kom fram till mitt hus sa Justin:
- Jag följer inte med dig ut, jag vill inte att folk ska se mig och springa fram.
- Det förstår jag, sa jag och log.

När jag var på väg att kliva ut sa jag hejdå och Justin lutade sig fram och... Kysste mig på munnen! Det
- Förlåt! Jag borde inte gjort det, du har ju en flickvän, sa Justin upprört.
- Det gör inget, en del av mig ville nog att du skulle göra det.

Efter det blev det en pinsam tystnad och vi sa hejdå.
Jag gick in i mitt hus och möttes av en tårögd Emilia.
- Var har du varit och vems bil var det? Sa hon och slängde sig dramatiskt runt min hals.
- Det var Justin Biebers.

Rasmus

Vi gick till en resturang och satte oss i ett bås.
Vi började prata om våra liv. När han berättade om sitt skämdes jag om hur pinsamt tråkigt mitt liv var.
Han berättade om sina tjejfans och hur svårt det var att leva ett normalt liv.
Han frågade mig om jag hade mycket tjejer efter mig.
- Njaa, svarade jag
-Seriöst? Hur kan du inte ha det? Skrek han ut.
Efter vi hade ätit tog vi en promenad. Vi gick runt och runt. Flera timmar gick men benen tröttnade aldrig.
Klockan blev 5 på morgonen och det kändes som att alla i stockholm var bakfulla. Allt och alla var så sega. Det var bara han och jag som utnyttjade tiden väl.


Justin

Här är jag, i sverige(!) med en fantastisk person. Som inte skriker när jag rör mig, som inte gråter när jag pratar. Jag kan ha en konversation, en riktig konversation. Den här killen var fantastisk. Jag ville röra honom, jag ville ha honom här. Jag undrade vart hans flickvän höll hus, och varför han har tid att vara här med mig.

Rasmus
-Det är lätt att prata med dig Justin, hörde jag mig själv säga.
-Det är lätt att prata med dig med, otroligt lätt. Besvarade han.
Vi log mot varandra och satte oss i gräset. Han såg så lugn och cool ut. Jag kände mig löjlig brevid honom med min spinkiga pojkkropp och blonda lockiga hår. Jag drog på mig en mössa för att dölja mitt hår.
-Fryser du? Frågade han.
-Ja lite, ljög jag.

Han flyttade sig närmare mig och jag log. Jag visste inte vad jag ville, inte heller vad han ville. Men detta var fel, det visste jag.
Min telefon ringde och jag svarade.

När vi kom fram till Emilias kusiner var vi så trötta att vi bytte om och gick mot gästrummet där vi skulle sova. Emilia somnade ganska fort men jag låg bara och tänkte på mitt möte med Justin Bieber. Jag har aldrig känt mig såhär innan, vad är detta för känslor?

När vi vaknade dagen efter gick vi upp och åt frukost sen skulle vi ta tåget hem igen. Vi gick hand i hand på Stockholms gator och kom fram till tågstationen där vi köpte tågbiljetter och åkte hem. Emilia var trött och somnade på min axel ganska snabbt. Jag plockade upp lappen med Justin Biebers nummer och bestämde mig för att skicka ett sms.
Hej Justin, jag ville bara säga att din konsert var superbra igår.
Jag kom inte på något bättre att skriva... Vad skulle jag kunna skriva till någon som är så känd som Justin?!
Efter någon minut fick jag ett svar:
Tack så mycket! Detta kanske låter dumt men, skulle du vilja träffa mig igen?
Jag kände mig så konstig i magen igen och svarade: Ja, vi träffas i Stockholm om ett tag.

Jag kände att jag var tvungen att träffa honom igen så jag väckte Emilia och sa att jag var tvungen att hoppa av tåget. Hon förstod inte varför men jag sprang av tåget så fort det stannade och köpte en biljett tillbaka till Stockholm.
Jag fick ett sms av Emilia när jag satt på tåget. Hon skrev: Vart fan är du på väg nu? Varför lämnade du mig?
Jag bestämde mig för att inte svara.

När jag kom fram till Stockholm såg jag en limousine och förstod att det var Justins.
Jag gick fram och såg Justin kliva ut.
- Hej, vad säger du om att gå på en restaurang och lära känna varandra lite bättre? Frågade Justin.
- Javisst, det låter bra men varför vill du lära känna just mig av alla personer? Svarade jag förvirrat.
- Det är något speciellt med dig.

När konserten var slut så var jag helt stum. Emilia var överlycklig och fnittrig som alla andra tjejer där.
- Varför är du så tyst? Frågade hon.
-Jag vet inte riktigt... svarade jag, och det var ju sanningen. Jag hade ingen aning.
- Är du orolig att jag tycker om honom mer än dig? Undrade hon och log lite smått
- Jaa, kanske det! Ljög jag.

Vi gick därifrån hand i hand mot tunnelbanan som skulle ta oss till Emilias kusiner. Vi passerade 7eleven när Emilia upptäcker att hon behöver gå på toa. Hon ber mig vänta medans hon springer in på 7eleven och går på toa.
Jag börjar spela spel på min mobil som jag alltid gör när jag har tråkigt. Nästan som en reflex.
Jag lutar mig mot en lyktstolpe och tar ett djupt andetag. Efter ett tag märker jag att någon står lutad mot lyktstolpen bakom mig. Jag vänder mig om och ser en man.
-Skrämde jag dig? Frågade han på engelska
-Ja lite haha. Svarade jag
Han tog av sig luvan för att visa vem han var och jag insåg att det var han. Justin Bieber. En sida av mig ville inte att Emilia skulle få träffa sin idol, jag ville vara ensam om denna upplevelsen.

-Var inte du på konserten`? Undrade han
-Jo det var jag, du var jätteduktig, berättade jag för honom.
-Det brukar inte dyka upp så många killar hahaha
-Nee, jag märkte det sa jag och log

Konversationen fortsatte ett tag, det pirrade i min kropp som det aldrig gjorts förut. Så är det nog när man träffar en kändis tänkte jag. Av någon anledning som jag inte minns så gav han mig sitt nummer. Sedan skakade han min svettiga hand och gick därifrån.

Emilia kom ut från 7eleven med något i handen.
-Jag köpte mintchoklad också! Berättade hon glatt
-Vad bra sa jag och log
- Har något hänt medans jag var på toa?
-Nepp, svarade jag och tog hennes hand och gick mot tunnelbanan.

Rasmus:


Jag satt med min flickvän Emilia på hennes rum som var fyllt med Justin Bieber och jag måste nog erkänna att hans musik faktiskt är bra.
- Du vet väl om att Justin Bieber kommer hit och har konsert om cirka en månad? Sa Emilia.
- Hmm? Ja... Du har nog berättat det några gånger innan.
- Har jag berättat att jag ska tvinga med dig då? Sa hon med ett leende på läpparna.
- Jag? På en konsert med Justin Bieber? Svarade jag förvånat.
Det kan kanske bli roligt men jag följer bara med för hennes skull.

En månad har gått och nu är det bara en dag kvar tills vi ska till Stockholm för att se Justin live och Emilia kan knappt vara tyst så jag gav henne en kyss på läpparna för att lugna ner henne lite. Läpparna smakade mint av någon anledning. Min pappa skulle köra hela vägen från Göteborg till Stockholm oss eftersom att varken jag eller Emilia har körkort för vi är bara 17 år. Emilia stod och packade hela dagen, vi skulle sova över hos hennes kusiner över natten och ta tåget hem dagen efter.
- Ska jag ta den här rosa klänningen eller den här kjolen och tröjan? Sa Emilia med en desperat blick på mig.
Jag tittade noga på hennes kläder och svarade.
- Du kan ta kjolen på dig under konserten och ta klänningen på dig när vi kommer hem till dina kusiner så får du ha både och på dig.
- Åh, du är så smart! Vad skulle jag göra utan dig?! Nästan skrek hon av lycka.
Jag bara log och tänkte på morgondagens konsert.

Nu har det äntligen blivit dags. Idag ska vi till Stockholm.
Jag vaknade hemma hos Emilia för att det skulle gå snabbare att åka.
Vi satt och skrattade och hade roligt hela bilresan och lyssnade på Justin.
När vi efter fem timmar kom fram sa vi hejdå till Emilias pappa och gick in i globen.

När Justin kom ut på scenen kunde jag inte låta bli att känna en känsla jag aldrig känt förr.
Vad var det här?
Justin började sjunga Baby och hans röst var helt enkelt underbar. Jag kunde inte låta bli att titta på hans vackra bruna ögon.