justinbnovell

Rasmus

Vi gick till en resturang och satte oss i ett bås.
Vi började prata om våra liv. När han berättade om sitt skämdes jag om hur pinsamt tråkigt mitt liv var.
Han berättade om sina tjejfans och hur svårt det var att leva ett normalt liv.
Han frågade mig om jag hade mycket tjejer efter mig.
- Njaa, svarade jag
-Seriöst? Hur kan du inte ha det? Skrek han ut.
Efter vi hade ätit tog vi en promenad. Vi gick runt och runt. Flera timmar gick men benen tröttnade aldrig.
Klockan blev 5 på morgonen och det kändes som att alla i stockholm var bakfulla. Allt och alla var så sega. Det var bara han och jag som utnyttjade tiden väl.


Justin

Här är jag, i sverige(!) med en fantastisk person. Som inte skriker när jag rör mig, som inte gråter när jag pratar. Jag kan ha en konversation, en riktig konversation. Den här killen var fantastisk. Jag ville röra honom, jag ville ha honom här. Jag undrade vart hans flickvän höll hus, och varför han har tid att vara här med mig.

Rasmus
-Det är lätt att prata med dig Justin, hörde jag mig själv säga.
-Det är lätt att prata med dig med, otroligt lätt. Besvarade han.
Vi log mot varandra och satte oss i gräset. Han såg så lugn och cool ut. Jag kände mig löjlig brevid honom med min spinkiga pojkkropp och blonda lockiga hår. Jag drog på mig en mössa för att dölja mitt hår.
-Fryser du? Frågade han.
-Ja lite, ljög jag.

Han flyttade sig närmare mig och jag log. Jag visste inte vad jag ville, inte heller vad han ville. Men detta var fel, det visste jag.
Min telefon ringde och jag svarade.