justinbnovell

Rasmus

Killen från klassen drog ut sin penis ur mig och jag gled ner i fosterställning på toagolvet. Han sparkade på mig igen.

- Jävla bög, väste han och spottade på mig. Jag kände hur tårarna började rinna. Jag kände mig smuttsig. Trots att Justin varit inne i mig flera gånger hade jag aldrig känt mig såhär efteråt förut. För justin hade aldrig tvingat mig.

Jag hörde hur killen gick ut genom dörren och försvann. Det värsta var inte att.. att han våldtagit mig. Det värsta var att han sett mina sår, sett min bittraste hemlighet, och skrattat. Jag hörde hur dörren öppnades igen och ett ögonblick var jag rädd att han kommit tillbaka. Sen hörde jag en välbekant mjuk flickröst.

- Rasmus?! Vad har hänt?

Det var Emilia.

Justin

- Förlåt Rebecca, jag vet inte vad som kom över mig.

- Varför vill du inte ligga med mig Justin?

- jag..

- Du är väl inte bög?
Jag stirrade chockat på henne. Vad jag önskade att jag kunde säga det, skrika ut det så hela världen hörde. "Ja, jag är bög, vad ska ni göra åt saken?" Men jag kunde inte. Hon skakade på huvudet och drog på sig jackan.

- Ring mig när du vet vad du vill, sa hon och kysste mig en sista gång. Jag mindes Rasmus läppar, hur de smakade smultron och varm sommar. Rebeccas läppar smakade absolut ingenting. Hon försvann och jag la mig ner på sängen. Jag kände mig så ensam. Trött slöt jag ögonen och tillät mig mig ännu en gång att minnas Rasmus kyssar

Plötsligt ringde mobilen och jag kollade på displayen för att se vem det var. "Rasmus" stod det. Jag kände hur hjärtat började slå hårt i bröstet och handsvetten gjorde mobilen hal. Jag skyndade mig snabbt att svara.

- Hallå?

- Justin? Det är Emilia.

- Emilia? Vad..

- Det är Rasmus. Han behöver dig.

Jag la på och ringde upp scooter för att tala om att jag skulle åka till sverige. Han blev inte glad, men det brydde jag mig inte om. Rasmus behövde mig, allt annat fick vänta.

Emilia

Jag stirrade ut genom fönstret och undrade när justin skulle vara framme. Det var mörkt ute och jag fick pressa ansiktet mot rutan för att se något. Rasmus satt fortfarande tyst.

Justin

När jag kom ut från flygplatsen hoppade jag in i en taxi och bad chaffören köra mig till adressen Emilia givit mig. Jag hörde hur min låt baby spelades på radion och nynnade med. Jag önskade att bilen kunde köra lite fortare.

Tillslut kom vi äntligen fram och jag slängde mig ur bilen. Emila öppnade dörren innan jag hann ringa på klockan.

- Hur är det med Rasmus? frågade jag.

- Han har inte pratat på flera timmar, svarade hon och rynkade oroligt pannan. Då hörde jag en svag röst från rummet intill.

- Justin? Är det du?

Jag skyndade in i Emilias sovrum och där satt han i sängen. När han såg mig började han gråta samtidigt som han sträckte ut armarna mot mig.

-Justin, sa han igen.

Jag skyndade fram och tryckte honom tätt intill mig.

- Jag är här.