justinbnovell

Rasmus

Jag satt i duschen, som jag alltid gjorde när min värld rasade samman. Jag befann mig i något slags zombietillstånd. Jag var inte riktigt död, förutom på insidan. Jag ville må bra igen. Jag ville vara med Justin, åh Justin varför älskar du mig inte? Jag skar mig med ett rakblad från min gamla rakhyvel i låret. Blodet rusade ut ur såret och endorfinerna rusade runt i kroppen. Jag kände mig lättad, som om mina känslor tömdes ur mig ner i handfatet och bort för stunden. Jag torkade mig och kröp ner i min säng.



Justin

Min högerhand smekte hennes styva bröstvårtor och hon stönade högt. Precis som Rasmus hade gjort. Jag visste precis hur jag skulle få en kvinna att njuta, det var inte spännade och nytt längre. Jag ville utforska Rasmus kropp, hans rygg, hans nacke, hans kön, allt. Jag böjde ner huvudet och lekte med tungan kring bröstvårtorna och hon tog tag i mitt hår. Jag hade inte riktigt gillat när någon rörde mitt hår. Hon drog ner min gylf och hennes hand omfamnade min penis. Jag kände hur blodet pulserade inom mig och hur jag styvnade. Om jag blundade så kändes det nästan som Rasmus läppar. Jag tog tag i hennes huvud och styrde hennes rörelser.
Hon tog av sig sina trosor och satte sig över mig. Hon förde in min penis i henne. Jag tänkte på Sverige, och när det regnar det så fylls luften med en doft av barrskog. Jag tänkte på stjärnorna, och hur jag hade kunnat plocka ner varenda en och ge till Rasmus. Jag tänkte på skymningen i Rasmus ögon när han tänkte till på något.
Hon red mig med händerna lutade mot mitt bröst, hon stönade varje gång min penis stötte in i henne.
Jag ville härifrån. Jag ville avsluta detta själv. Jag behövde inte en beliber som störde mig med sina läten.
Jag knuffade av henne från min kropp och gick in på toaletten. Jag lutade mig mot dörren och smekte mig själv. Jag kände hur jag var nära, nära att komma, nära Rasmus.
-Justin vafan?, skrek hon utanför dörren.
Jag ignorerade henne, tänkte bara på Rasmus. Hans vackra skulderblad, hur han log mot mig utan att våga möta min blick.


Rasmus.

Skolan skulle snart börja. Jag hatade skolan, jag hatade allt utanför min egen värld där hemma. Mina sår skav under jeansen. Men jag gillade smärtan, den påminnde mig om att jag fortfarande var vid liv.
Jag hade inga vänner i skolan, dom tyckte jag var konstig. De brukade hälla juice i mitt skåp så alla böcker jag ägde förstördes. Men jag brydde mig inte längre om det.
-Där är du din jävla fjant, skrek en av killarna i klassen över mig.
Jag låtsades inte om honom.
-Titta på mig då bögen!
Jag vände mig om och gick därifrån
Han tog tag i min axel och vände mig om.
-Vad är det för på dig jävla mes, sa han och tryckte mig mot en vägg.
Jag försökte ta mig därifrån men jag föll mot marken.
Det kändes som jag föll förevigt. Framtid blir dåtid och dåtid blev nutid.
När jag landade mot marken tog jag emot en spark och allt blev svart.