justinbnovell

Justin

- Vad är det? frågade jag och såg på honom.

- Jag kan inte, jag..

Jag såg in i hans vackra ögon och plötsligt blev jag orolig.

- Rasmus, vad var det som hände idag?

- Han våldtog mig, justin.

Jag kände hatet stiga i kroppen. Hur kunde någon skada min rasmus? Underbara fina Rasmus som aldrig skulle göra en fluga förnär.

- Vem? frågade jag lågt.

- Anders, sa han och läppen började darra. Det gick knappt att urskilja vad han sade. Jag kunde inte sitta still längre utan reste mig upp.

- Jag ska döda honom! vrålade jag och sparkade i väggen. Smärtan fick mig att skrika högt, vilket samtidigt lät mig ge utlopp för min ilska.

 

Rasmus

- Justin, du skrämmer mig.

Han sjönk ner bredvid mig och kysste mig på kinden, smekte håret ur min panna.

- Förlåt, älskling. Jag bara...

Han blev tyst och såg in i mina ögon. Sedan la han armarna om mig och borrade in huvudet i min hals.

- Jag står inte ut med tanken på att någon har gjort dig illa.

Jag började gråta och klamrade mig fast vid honom som en livboj.

- Jag kan inte, Justin, jag klarar inte att... Det var så...

- Ssh, det är okej.

 

Justin

Nästa dag vaknade jag med rasmus i min famn. Han såg så liten och ömtålig ut. Jag pussade honom på tinningen och han rynkade ögonbrynen i sömnen.

- Rasmus, viskade jag och smekte hans arm. Vakna.

- Justin? frågade han och vände sig om. Jag kysste honom och kände hur åtrån började stiga. Men jag behärskade mig. Jag hade förstått igår att det skulle dröja länge innan han skulle kunna ha sex igen. Men det var okej, för jag älskade honom. Insikten gjorde mig rädd. Jag hade försökt förneka det så länge. Men gårdagen hade gjort helt klart för mig hur mycket rasmus bettydde för mig. Jag kunde inte leva utan honom.

 

Rasmus

Jag drog in justins doft i näsborrarna och suckade lyckligt. Fanns det något bättre sätt att vakna på? En lång stund låg vi tysta och bara tittade på varandra. Sedan knackade det plötsligt på dörren

Rasmus

Han tittade in i mina ögon och log mot mig.
- Vad gör du här? frågade jag och torkade mina tårar.
-När jag hörde att något hade hänt dig så var jag tvungen att komma, sa han och tog bort en lock av mitt hår från mitt ansikte.
Jag log och stirrade djupt in i hans ögon.
-Men jag kan inte stanna så länge, sa han när han la sin hand på mitt knä.
Innan jag hann svara så avbröt han mig
- Men det ska vi inte prata om nu, nu ska vi ta hand om dig.

Vi tog en taxi hem till mig och la oss i min säng. Justin låg med armen runt mig och kysste mig på pannan.
- Du vet att du är fantastisk va? frågade han mig
Jag hade fortfarande svårt att prata
-Förlåt för att jag lämnade dig Rasmus, jag kan inte låta någon få veta om dig.
-Jag vet, svarade jag

Han närmade sig mina läppar och jag blundade och lät honom komma närmare
Kyssarna var lika mjuka som jag mindes dom.
Tänk att Justin var här igen.


Justin

Aldrig igen skulle jag låta någon skada Rasmus. Han var så vacker, så mänsklig. Hela Rasmus var ett mysterium.
Jag ville kyssa honom, utforska hans kropp. Skulle han ta illa upp?
Jag började kyssa honom och ta på hans kropp, han svarade genom att ta av min tröja. Jag började knäppa upp hans jeans innan han avbröt mig
-Justin vänta, sa han och backade ifrån mig

Rasmus

Killen från klassen drog ut sin penis ur mig och jag gled ner i fosterställning på toagolvet. Han sparkade på mig igen.

- Jävla bög, väste han och spottade på mig. Jag kände hur tårarna började rinna. Jag kände mig smuttsig. Trots att Justin varit inne i mig flera gånger hade jag aldrig känt mig såhär efteråt förut. För justin hade aldrig tvingat mig.

 

Jag hörde hur killen gick ut genom dörren och försvann. Det värsta var inte att.. att han våldtagit mig. Det värsta var att han sett mina sår, sett min bittraste hemlighet, och skrattat. Jag hörde hur dörren öppnades igen och ett ögonblick var jag rädd att han kommit tillbaka. Sen hörde jag en välbekant mjuk flickröst.

- Rasmus?! Vad har hänt?

Det var Emilia.

 

Justin

- Förlåt Rebecca, jag vet inte vad som kom över mig.

- Varför vill du inte ligga med mig Justin?

- jag..

- Du är väl inte bög?
Jag stirrade chockat på henne. Vad jag önskade att jag kunde säga det, skrika ut det så hela världen hörde. "Ja, jag är bög, vad ska ni göra åt saken?" Men jag kunde inte. Hon skakade på huvudet och drog på sig jackan.

- Ring mig när du vet vad du vill, sa hon och kysste mig en sista gång. Jag mindes Rasmus läppar, hur de smakade smultron och varm sommar. Rebeccas läppar smakade absolut ingenting. Hon försvann och jag la mig ner på sängen. Jag kände mig så ensam. Trött slöt jag ögonen och tillät mig mig ännu en gång att minnas Rasmus kyssar

 

Plötsligt ringde mobilen och jag kollade på displayen för att se vem det var. "Rasmus" stod det. Jag kände hur hjärtat började slå hårt i bröstet och handsvetten gjorde mobilen hal. Jag skyndade mig snabbt att svara.

- Hallå?

- Justin? Det är Emilia.

- Emilia? Vad..

- Det är Rasmus. Han behöver dig.

Jag la på och ringde upp scooter för att tala om att jag skulle åka till sverige. Han blev inte glad, men det brydde jag mig inte om. Rasmus behövde mig, allt annat fick vänta.

 

Emilia

Jag stirrade ut genom fönstret och undrade när justin skulle vara framme. Det var mörkt ute och jag fick pressa ansiktet mot rutan för att se något. Rasmus satt fortfarande tyst.

 

Justin

När jag kom ut från flygplatsen hoppade jag in i en taxi och bad chaffören köra mig till adressen Emilia givit mig. Jag hörde hur min låt baby spelades på radion och nynnade med. Jag önskade att bilen kunde köra lite fortare.

 

Tillslut kom vi äntligen fram och jag slängde mig ur bilen. Emila öppnade dörren innan jag hann ringa på klockan.

- Hur är det med Rasmus? frågade jag.

- Han har inte pratat på flera timmar, svarade hon och rynkade oroligt pannan. Då hörde jag en svag röst från rummet intill.

- Justin? Är det du?

Jag skyndade in i Emilias sovrum och där satt han i sängen. När han såg mig började han gråta samtidigt som han sträckte ut armarna mot mig.

-Justin, sa han igen.

Jag skyndade fram och tryckte honom tätt intill mig.

- Jag är här.

Rasmus

Jag satt i duschen, som jag alltid gjorde när min värld rasade samman. Jag befann mig i något slags zombietillstånd. Jag var inte riktigt död, förutom på insidan. Jag ville må bra igen. Jag ville vara med Justin, åh Justin varför älskar du mig inte? Jag skar mig med ett rakblad från min gamla rakhyvel i låret. Blodet rusade ut ur såret och endorfinerna rusade runt i kroppen. Jag kände mig lättad, som om mina känslor tömdes ur mig ner i handfatet och bort för stunden. Jag torkade mig och kröp ner i min säng.



Justin

Min högerhand smekte hennes styva bröstvårtor och hon stönade högt. Precis som Rasmus hade gjort. Jag visste precis hur jag skulle få en kvinna att njuta, det var inte spännade och nytt längre. Jag ville utforska Rasmus kropp, hans rygg, hans nacke, hans kön, allt. Jag böjde ner huvudet och lekte med tungan kring bröstvårtorna och hon tog tag i mitt hår. Jag hade inte riktigt gillat när någon rörde mitt hår. Hon drog ner min gylf och hennes hand omfamnade min penis. Jag kände hur blodet pulserade inom mig och hur jag styvnade. Om jag blundade så kändes det nästan som Rasmus läppar. Jag tog tag i hennes huvud och styrde hennes rörelser.
Hon tog av sig sina trosor och satte sig över mig. Hon förde in min penis i henne. Jag tänkte på Sverige, och när det regnar det så fylls luften med en doft av barrskog. Jag tänkte på stjärnorna, och hur jag hade kunnat plocka ner varenda en och ge till Rasmus. Jag tänkte på skymningen i Rasmus ögon när han tänkte till på något.
Hon red mig med händerna lutade mot mitt bröst, hon stönade varje gång min penis stötte in i henne.
Jag ville härifrån. Jag ville avsluta detta själv. Jag behövde inte en beliber som störde mig med sina läten.
Jag knuffade av henne från min kropp och gick in på toaletten. Jag lutade mig mot dörren och smekte mig själv. Jag kände hur jag var nära, nära att komma, nära Rasmus.
-Justin vafan?, skrek hon utanför dörren.
Jag ignorerade henne, tänkte bara på Rasmus. Hans vackra skulderblad, hur han log mot mig utan att våga möta min blick.


Rasmus.

Skolan skulle snart börja. Jag hatade skolan, jag hatade allt utanför min egen värld där hemma. Mina sår skav under jeansen. Men jag gillade smärtan, den påminnde mig om att jag fortfarande var vid liv.
Jag hade inga vänner i skolan, dom tyckte jag var konstig. De brukade hälla juice i mitt skåp så alla böcker jag ägde förstördes. Men jag brydde mig inte längre om det.
-Där är du din jävla fjant, skrek en av killarna i klassen över mig.
Jag låtsades inte om honom.
-Titta på mig då bögen!
Jag vände mig om och gick därifrån
Han tog tag i min axel och vände mig om.
-Vad är det för på dig jävla mes, sa han och tryckte mig mot en vägg.
Jag försökte ta mig därifrån men jag föll mot marken.
Det kändes som jag föll förevigt. Framtid blir dåtid och dåtid blev nutid.
När jag landade mot marken tog jag emot en spark och allt blev svart.

Justin

Rasmus stirrade på tidningen som låg mellan oss på bordet. Hans tårfyllda ögon var så vackra. Jag ville så gärna slå armarna om honom och kyssa bort hans smärta men jag kunde inte. Bordet och mitt beslut låg som en mur emellan oss. Istället började han läsa högt ur artikeln.

 

Justin Bieber kysser svensk flicka

Justin bieber sågs igår hand i hand med en okänd flicka på sergelbiografen i stockholm. Paret såg minst sagt nyförälskade ut och blev senare funna tätt omslingrade av en privatperson med mobilkamera. Bieber har ännu inte gått att kontakta för en kommentar....

 

- Du kysste henne justin.

- Jag var tvungen, vi var tvugna att verka övertygande.

- Nog ser ni övertygande ut alltid, sa han och kastade ner tidningen på golvet.

 

Rasmus

Jag kunde inte förstå att Justin gjort så mot mig. Jag förstod att han inte kunde gå ut med vår kärlek, men det här. Tanken på Justin och Sofie fick det att värka i mig. Sofie var min vän.

- Jag tror vi måste sluta ses Rasmus, sa han plötsligt. Orden fick mitt hjärta att brista. Smärtan jag känt innan var ingenting mot det här. En tår började rinna utmed min kind.

- Nej, snälla Justin. Förlåt, jag förstår om du måste kysta tjejer för att lura tidningarna. Snälla, vi kan väl..

- Det är inte bara det. Jag kan inte riskera att någon ser oss, det skulle förstöra hela min kariär. Den är i ett mycket kritiskt skede nu. Min biografi kommer ut när som helst, jag är beroende av att tjejerna ser den. Tittarsiffrorna är allt.

- Så du dumpar mig? 
- Ja

 

Justin

Jag hörde dörren slå igen bakom mig. fan,fan,fan. Jag hatade att se Rasmus gråta. Men jag kunde inte fortsätta såra honom. Han hade varit helt förstörd när jag hittade honom i förådet, och idag när han såg tidningen. Han skulle må bättre om han fick vara med en kille som han kunde älska öppet. Någon han kunde gå på bio med utan att vara rädd för att bli igenkänd. Det var bättre såhär.

 

---

Förlåt för den dåliga uppdateringen igen! Den här gången ska jag bli bättre! // Kim