justinbnovell

Julia

Såg för någon dag sedan att någon länkat min novell på en facebooksida jag gillar och blev så himla glad! Sedan började folk kommentera negativt över att min novell är homosexuell och det gjorde mig verkligen jätteledsen. Folk påstår till och med att jag inte är någon riktig beliber. Menar inget illa med att skriva att Justin är bög, jag är ju för tusan det själv!

 

Jag har alltid älskat Justin och förstår inte varför inte jag har rätt att göra det precis som alla andra! Varför är min novell inte lika fin för att den handlar om en kille?

 

Tröstar mig med att det faktiskt fanns folk som gillade länken och att någon länkade! Tack så jättemycket! :>>

 

//Kim

Rasmus

Jag kände hur någon klappa till mig på rumpan. När jag vände mig om sat Justin där och log mot mig.

- Hej shawty, sa han och jag kände hur mina ben förvandlades till gelé.

- Varför svarade du inte när jag ropade?

- Men haha, hallå, knäppis, jag kan ju inte sitta och skrika på toa?

. Har du fixat...?

- Japp, svarade han och klappade på jeansfickan. Ska vi beställa?

- Nej, svarade jag, och sneglade bistert på Julia. Vi ska gå nu.

- Men? sa justin och såg förvirrad ut.

- Kom nu!

Sedan såg jag Julias min. Ögonen började tåras och läppen darrade. Jag kände hur jag veknade.

- Gå före du, sa jag. Jag och Julia behöver prata.

Han nickade och vände rullstolen.

- Vi ses Bambi!

 

Jag satte mig ner och tog hennes hand.

- Julligulli, du är min bästa vän, och jag älskar dig.

- Men..? viskade hon och blinkade för att bli av med tårarna. En började glida ner för hennes kind och jag kände hur mina egna ögon blev våta.

- Men jag kan inte älska dig på det sättet, suckade jag och smekte hennes hand med tummen.

- Du älskade Emilia på det sättet.

- Jag trodde att jag älskade henne på det sättet.

 

Justin

När Rasmus kom ut hade han tårar i ögonen. Jag såg mig om och såg att gatan var tom, sedan tog jag tag i hand tröja och drog i den så han hamnade med huvudet i samma höjd som mig. Sedan la jag armarna om hans huvud och kysste honom. När jag släppte honom såg jag att han rodnade.

- Justin, fnissade han. Någon kan se oss.

Han såg glad ut igen konstaterade jag nöjt och jag smekte hans byxben.

- Jag bryr mig inte.

- Jo det gör du. Men det är okej.

Vi började gå igen, eller okej, Rasmus gick och jag rullade.

- Jag har bokat rum på ett hotell. Vill du sova hos mig inatt?

- Men alla paparazzis då? Tänk om de ser mig?

- De kommer bara tro att du sovit på soffan eller något. Kom igen, jag har legat med tillräckligt många tjejer för att slå ihjäl alla bögrykten. Och paparazzisarna vet om det.

 

Rasmus

Jag hatade när Justin gjorde sådär, tog upp alla flickor han legat med. Trots att de inte betytt något för honom. Men jag följde med honom till hotellrummet i alla fall.

- Wow, sa jag när jag såg rummet. Det var jättestort och hade platt-tv med både play station och wii. jag gick in i badrummet och såg att det fanns en tv där med, och ett jättestort badkar.

- Synd att ditt ben är gipsat, annars hade vi kunnat bada.

- Haha, men jag kan ju bara hänga benet över kanten.

- Låter inte vidare bekvämt.

När jag ändå var i badrummet passade jag på att borsta tänderna. Sedan smörjde jag in ansiktet med min nattkräm och borstade håret. Jag såg mig i spegeln och undrade vad justin egentligen såg hos mig. Vissa sa att jag såg ut som Erik Saade, men jag trodde dem inte. Och dessutom, Vem var Saade jämfört med Bieber?

- Kommer du eller?

Justin hade lyckats klättra upp i sängen och satt nu där och log mot mig. Sängen var jättestor och såg supermysig ut. Jag la mig ner bredvid honom i sängen och han kysste mig mjukt.

- Vill du försöka...?

Jag skakade på huvudet och jag kände hur jag började gråta.

- Jag kan inte, snörvlade jag och borrade in huvudet i hans axel. Han smekte mig över håret.

- Det är okej. Jag är inte med dig för sex, jag är med dig för att..

han blev tyst och jag såg upp på honom. Han suckade djupt och tog sedan mod till sig.

- Jag är med dig för att jag älskar dig.

 

Nästa dag vaknade jag med Justins doft i näsborrarna. Hans arm låg fortfarande runt mig och jag kände hur det pirrade i hela kroppen. Justin älskade mig. Varenda tjej i hela världen, varenda bög, älskade justin, men han älskade bara mig. Plötsligt ringde telefonen. Jag kände inte igen nummret.

- Rasmus?

- Ja?

- Det är Eva, Julias mamma. Jag ringer från sjukhuset.

Jag satte mig upp i sängen.

- Vad har hänt?

- Julia har försökt ta livet av sig.

 

 

Justin

Julia skulle hjälpa mig med foten, jag behövde ju kunna dansa på lördag. Julia tyckte att det var säkrast om vi lämnade Rasmus hemma ifall några reportrar skulle se oss tillsammans.
Jag tog på mig en tjocktröja och gömde mitt hår under luvan och sedan lämnade vi huset.
-Vart ska vi? frågade jag och försökte komma ifatt hennes snabba steg.
-Till Albin, svarade hon och flinade åt mig. Jag hatade henne mer och mer för varje andetag hon tog. Hur kan något så ont vara vän med Rasmus, den godaste personen i världen.
-Ta det lugnt Bambi! Du behöver inte springa! Skrek jag åt henne
Hon svarade inte, utan bara tittade på mig med sina stora ögon fyllda av hat.
Vi tog bussen in till centralen och bytte till en annan buss som förde oss en bit utanför stan. Vi hoppade av vid ett lägenhetsområde och gick några kvarter.
-Här är det, sa hon och pekade mot en lägenhet.
-Ska vi gå in då? sa jag och tittade mot henne.
-Inte "vi", Du! Du ska gå in.
-Va? Varför följer du inte med in? Frågade jag lite panikslaget.
-Det märker du, svarade hon och blinkade mot mig medans jag tog mina första steg mot lägenheten.



Rasmus
Jag var orolig att något skulle hända Justin. Jag kände mig så hjälplös här hemma. Tänk så hände något Justin?
Tänk så fotograferar någon paparazzi honom när han gör något olagligt! Tänk så blir han skadad! Jag kunde inte sitta hemma utan att veta vad som händer min lilla kissekatt hela tiden. Jag lämnade huset och tog bussen in mot stan. Jag tog upp min iPhone och ringde Bamb, Julia, fan Justins smeknamn på henne har fastnat.
-Hej Rasmus, svarade hon glatt.
-Hej är ni klara?
-Jadå, har du lust att möta oss i stan? frågade hon och hennes värmländska ursprung ekade genom rösten.
-Absolut, på forumcafét som vanligt eller?
-Japp! Ses då, puss!
Puss? Det var jag inte bekväm med. Det kändes konstigt att höra det ordet lämna hennes läppar. Jag tänkte på Justins mjuka läppar, hans tunga mot min, hans varma kropp ovanpå min. Jag saknade honom så.
Jag klev in på cafét och såg Bambi sitta där vid ett hörnbord. Jag gled in brevid henne och log mot henne.
-Är Justin på toa eller?
-Jaa, han kommer nog snart, svarade hon och la sin hand på mitt knä.
Jag tittade förvånat på henne men hon förstod nog inte att jag kände mig obekväm för hon fortsatte smeka mitt ben. Hon hade bara en kort kjol på sig så hennes smala ben stack ut som pinnar under. Inte mycket att smeka där tänkte jag och log för mig själv.
En servitör kom förbi och ställde ner en milkshake framför oss med två sugrör. Hon doppade sitt finger och förde det mot mina läppar. Jag drog undan huvudet.
-Var är Justin? Frågade jag igen och tittade desperat mot toaletterna.
-Han kommer nog snart, smaka, det är jordgubb, sa hon och gled närmare mig.
Jag kände hur paniken steg, jag kunde inte vara elak mot henne, hon var min bästa vän! Hon närmade sig och la sin hand i mitt hår.
-Jag har saknat dig, sa hon och kysste mig.
Jag ställde mig upp och knuffade bak henne - Vad gör du?! Var är Justin?!
Jag sprang bort till toaletterna och bankade utan att få något svar.
-Justin, Justin, HALLÅ!
Jag gick tillbaka till bordet
-Vart fan är han? Frågade jag henne och stirrade in i hennes lustfyllda blick.

Rasmus

Rasmus

Han kallade sig för min pojkvän. Jag kände hur det pirrade i hela kroppen. Jag mötte Justins ögon och såg att han kände samma sak, allvaret i stunden. Sedan kände jag hur Julia tog tag i min arm.

- Skämtar han? frågade hon på svenska. Hennes underbara rådjursögon var uppspärrade och jag kände hur nervositeten kom krypande. Tänk om hon skulle reagera som Emilia, tänk om min bästa vän skulle fylla ansiktet med förakt och lämna mig. Emilia hade iförsig kommit över det men skulle Julia det? Jag ville inte förlora henne, hon var den bästa vän jag någonsin haft.

 

Kanske skulle jag talat om för henne hur det låg till innan Justin dykt upp. Men jag hade inte tänkt på det. Jag hade varit alltför uppslukad av tanken på hur de två viktigaste personerna i mitt liv skulle mötas för att tänka på konsekvenserna. Jag insåg att jag varit tyst förlänge och harklade mig.

- Ja, viskade jag. Jag är bög. Snälla hata mig inte, Julia, jag skulle inte överleva om du hatade mig.

- Men du..

Hon blev tyst och satte sig ner på fotöljen. Hon var likblek i ansiktet.

- Är du okej, Bambi? frågade Justin som såg att något pågick.

- Bambi? sa hon frågande och sneglade på mig. Jag heter Julia?

Det lät mer som en fråga en ett påstående och jag kunde inte låta bli att skratta.

- Det passar dig, sa jag och gick över till svenska igen. Du är i alla fall lika söt som Bambi.

 

Justin

Jag såg hur Bambi, jag menar Julia, rodnade åt något Rasmus sa. Samtalet växlade mellan svenska och engelska vilket förvirrade mig. Men jag såg på Rasmus att han var orolig över något, och jag kände hur irritationen steg. Det var uppenbart att det var Bamb, Julias fel. Jag såg på henne där hon satt, som en drottning i fotöljen och stäckte ut sina långa slanka ben.

 

Antagligen hade Rasmus inte förstått att hon var kär i honom, men hur han kunde ha missat det förstod jag inte. Hon var till och med en värre skådespelare än Selena, och det vill inte säga lite.

 

Julia

- Snälla Julligulli, hörde jag Rasmus säga någonstans utanför dimman. Hata mig inte, jag älskar dig så himla mycket.

Jag njöt av orden så mycket jag kunde innan fortsättningen oundvikligen kom och förstörde alla drömmar.

- Du är min bästa vän.

Där kom det, Vän. Jag var inget mer än så. När jag hört att det tagit slut med Emilia hade jag fyllts av hopp. Kanske hade han äntligen förstått att det skulle vara han och jag, att vi var perfekta för varandra.

 

Så var han bög. Bög bög bög bög. Och inte med vem som helst, utan Justin Bieber.

- Jag hatar dig inte, mumlade jag och han sjönk ihop på golvet, lättad. Jag kände hur Justin blängde på mig. Vad hade jag gjort honom? Ingenting. Men han hade tagit rasmus ifrån mig. Jag blängde tillbaka på honom över rasmus huvud.

 

Justin

Jag ville lägga armen om Rasmus och hålla om honom. Dels för att trösta och dels för att demonstrera mitt ägande. Men rullstolen var i vägen. Jag kom inte åt honom, nådde honom inte. Plötsligt kände jag mobilen vibrera i fickan. Det var scooter.

- Yo, svarade jag.

- Justin, jag sitter här med dagens tidning.

Jag kände hur jag blev kall inombords. Hade det läckt ut att jag och Rasmus var ett par? Kyssen på sjukhuset hade varit ett misstag. Någon måste ha sett den.. någon..

- Din fot Justin! Du har en konsert om tre dagar! Flickorna vill se dina moves! Hur ska du kunna dansa i rullstol?

Fan.

Rasmus

Jag sprang ner till Justin och böjde mig över honom.
-Din dumma underbara idiot! Skrek jag åt honom.
Jag tog upp min mobil och ringde efter en ambulans. Min mamma sprang ut ur huset och klev fram till mig.
-Vad är det som händer? Frågade hon med panik i rösten.
Jag vände mig om och försökte komma på något bra att svara.
-Öh min kompis Justin trillade ut genom fönstret, svarade jag.
Innan hon hann fråga något mer kom ambulansen. De lyfte upp Justin på en bår och lyfte in honom i ambulansen. Jag satt brevid honom och höll honom i handen.

När vi var på sjukhuset så förde de in honom i ett rum. Jag väntade utanför, jag tålde inte blod.


Justin

De gipsade min fot och sa åt mig att jag inte fick använda foten. När de var klara somnade jag. Efter några timmar kom Rasmus in och kysste mig på pannan. Jag såg lättnaden i hans ögon och jag log mot honom.
-Du måste gå nu rasmus, sa jag medans jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Va? Varför? Jag kan inte lämna dig!
-Det kommer dyka upp reportrar här närsom, de får inte se dig, Förklarade jag.
Han kysste mig på läpparna så blodet började rusa i hela kroppen.
-Vi ses snart, okej? sa han innan han lämnade rummet



Rasmus

Det hade gått ett dygn sedan jag sist såg Justin. Abstinensen ekade inom mig. Men idag skulle jag träffa Julia, äntligen! Jag mötte upp henne på torget och vi tog bussen hem till mig tillsammans. Vi gav varandra långa kramar och höll varandra vänskapligt i handen. Vi pratade om allt som hade hänt sedan vi sist sågs när Justin ringde.
-Går det bra om jag kommer till dig om några minuter?
-Självklart!
Jag var orolig att Julia och Justin inte skulle komma överens. Men de båda var ju fantastiska människor så det borde ju gå bra.
Julia och jag satt brevid varandra i soffan när justin rullade in genom dörren. Han satt i en rullstol, och jag sprang genast fram till honom för att hjälpa honom.
Julia ställde sig upp och sträckte fram handen till honom.
-Hej, jag är Julia!
-Hej, jag är Rasmus pojkvän Justin, stirrade in i hennes ögon.


Justin

Jag kallade honom min pojkvän, för det var väl det jag var? Jag tyckte inte om Julia, jag såg vad hon tyckte om Rasmus, eller hur mycket hon tyckte om Rasmus. Jag förstår henne, det är omöjligt att inte bli förälskad i honom.
Julia hade smala ostadiga ben, hon var som bambi på hal is.

Rasmus

Jag bestämde med Julia att vi skulle träffas imorgon. Jag såg verkligen fram emot det, Julia var helt fantastisk. Det var henne jag öppnade mitt hjärta till i alla lägen. Om jag inte var gay, skulle jag definitivt ha känslor för henne.. hon var både smart, vacker, rolig och stark. En riktig förebild. En vän i alla lägen, om jag var Thelma så var hon Louise.

Men först var jag tvungen att få Justin ut ur huset utan att mamma märkte…

”Justin, vi har ett problem” sa jag och placerade handen på hans varma lår ”vi måste få ut dig ur huset..”

Hans blick gled över rummet och stannade vid väggen.

”Jag kan hoppa ut genom fönstret” sa han och äventyrslustan glittrade i hans guldbruna ögon.

”Men det är fyra meter högt justin!” sa jag och flämtade till. Han svarade med att kyssa mig och viska ”allt för dig..” och reste sig snabbt upp ur den gosiga sängen, klädde på sig och öppnade fönstret.. och hoppade ut.

 

Justin

Jag kände paniken fara igenom när jag flög ut genom fönstret.. Jag ville bara visa mig modig p.g.a av avundsjukan jag kände inför Rasmus och Julia. Jag slog ner i marken med en duns och en ilande smärta ven igenom min fot. Allt svartnade.

 

Rasmus

”JUSTIN!!!!”  skrek jag utan att tänka på att mamma kunde höra. Jag sprang nerför trappan och ut i trädgården.  Jag strök tårarna ur ögonen och svalde klumpen i halsen. Jag var tvungen att vara stark nu.

Rasmus
Vi stirrade skräckslaget på varandra och sedan kastade jag täcket över huvudet på justin. Jag var inte redo att komma ut än. Jag kunde känna hans varma andedräkt mot min bröstkorg under täcket. Jag bad till gud, eller vem som nu finns där uppe, att den som öppnade dörren upptäcka honom.

Mamma öppnade dörren och hon log mot mig.
- Hur är det gubben?
- Bra, svarade jag och kände hur justins hand gled ner mot mitt skrev under täcket.
- Det finns te och mackor i köket, säger hon utan att lägga märke till vad som sker.
- okej, jag hämtar det senare.
- okej snutten, säger hon och stänger dörren. Jag blir genast tacksam att Justin inte förstår svenska.

Justin
När Rasmus mamma gått glider jag upp från under täcket.
- Baby, baby, mumlar jag mot hans hals och jag känner hur han finissar. Vad sa hon?
- Att det finns te, vill du ha?
- Gärna.
Han går iväg och kommer tillbaka med en kopp.
- Jag kunde bara ta en eftersom, du vet...hon skulle fatta.
- Det är lungt, min mamma skulle döda mig om hon visste.
Vi blir tysta och sitter allvarliga en stund. Men så kommer det en signal från Rasmus mobil och skiner upp.
- Julia är hemma igen!
- Julia?
- Mm, hon är min bästa vän.
Jag sjunker ihop lite och blir tyst.
- Justin?
- Jag önskar att det var jag som var din bästa vän.
Han lutar sig fram och kysser mig.
- Men det är ju dig jag är kär i.